Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att icke en oväntad sammandrabbning med röfvarena skulle
ske; att sådana funnos på trakten, visste de. Då de tillryggalagt
den vidsträckta, fria dalen och närmade sig den skogbevuxna höjden,
saktade de fart; de redo i skridt förbi det berg, på hvilket
fångarna funnos, och på en vink af de utskickade spejarne gjorde
de, ännu ur skotthåll, halt. En skog låg framför dem, samma
skog, i hvilken Fledermaus hade ryckt in med hufvudstyrkan,
och de kloka boerna vågade sig icke utan försigtighetsåtgärder
längre. De höllo, och flere män sutto af, lemnade sina hästar åt
kamraterna och gingo med bössan i handen forsigtigt framåt.
Fångarna kunde tydligt igenkänna boernas drägt och vapen. Alla
hade de den bredskyggiga hatten, som skyddar så bra mot
solstrålarna och underlättar ett säkert sigtande, och alla voro de
rustade med en patronrem öfver blusen och en hirschfängare.
Titus Afrikanen gjorde en rörelse af otålighet och tittade
bort åt skogen, som låg på venstra sidan om dalen och sträckte
sig in i denna. Då, på en gång, måste boerna hafva upptäckt
något. De män, som gingo förut till fots, stannade plötsligt
och derpå försvunno de i buskarna. Nu uppsteg ett hvitt
rökmoln från det ställe, på hvilket de försvunnit, ett svagt skott
small, och i ögonblicket sutto samtliga boerna af, båda lederna
förenade sig till ett långt led med stora mellanrum, och alla ryckte
fram mot den skogbevuxna dalen, med undantag af några få, som
höllo hästarna.
Andlöst sågo fångarna på — då ljöd i ett nu ett vildt tjut
nere i dalen, och ur skogen störtade en lång, tät rad af svarta
krigare, som svängde sina spjut och höllo sköldarna för bröstet.
I spetsen flög en gestalt med fladdrande grå mantel, höfdingen
Fledermaus, hvilken verkligen, när han sålunda kom fram ur
skogen, liknade det otrefliga djur, hvars namn han bar.
De svarte störtade sig under krigsrop öfver boerna — så
många mot så få — men nu framstälde sig der nere en
egendomlig scen. Boerna voro icke mera synliga; det var, som hade
marken med sitt höga gräs, sina täta buskar och sina klippblock
uppslukat dem. Men först endast här och der, sedan allt tätare,
uppstego rökmoln bakom buskarna och trädstammarna, och knall
på knall trängde upp på höjden. Bland de svarta uppstod då
genast förvirring. Det var, som hade de gripits af yrsel. Lika många
rökmoln, som uppstego, lika många svarta krigare störtade till
Niemann, Pieter Maritx. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
