Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på en hög sten för att kunna blicka ut öfver de framfor
liggande buskarna och sträckte fram halsen.
Men i samma ögonblick som han med framåtböjdt hufvud
spejade utåt, hördes ett fint hvin; en af de i purpur skimrande
fjädrarna i höfdingens hårprydnad flög bort från den och strax
derpå hördes den starka knallen af ett bösskott. Ett tjut af raseri
bröt fram ur anförarens mun ocli upprepades af hans krigare.
Boerna hade märkt den nye fiendens annalkande och intagit en
annan ställning, för att kunna försvara sig mot honom.
Titus Afrikanen svängde sin bössa högt i vädret, pekade
framåt och störtade in i buskarna. Bakom honom rusade de
öfriga svarte och äfven fångarna släpades med. Blott omkring
hundra steg fortsatte de nu, ty sedan glesnade skogen och en
alldeles öfverskådlig slätt med några stenblock och enstaka buskar
utbredde sig för angriparne. Pieter Maritz, som stod gömd bakom
en trädstam, kunde på venster hand på mycket långt håll varsna
skogsbrynet, ur hvilket Fledermaus vid första attacken brutit fram,
och slöt af den form, under hvilken landskapet nu tedde sig, att
han var i närheten af den väg, på hvilken boerna förut hade ridit
förbi berget. Likväl syntes hvarken boer eller hästar till. Gossen
log förnöj dt och gladde sig i sitt hjerta. Han kände till sina
landsmäns sätt att strida, och kulan, som snuddat öfver höfdingens
hufvud, hade lugnat honom.
Hans förmodanden bekräftades snart. Misslynt och otålig
att stöta i hop med fienden, dröjde icke Titus Afrikanen länge vid
randen af småskogen. Han utskickade tio spjutbärare ur den
lummigt skyddande lunden. Nedhukade, med skölden för hufvudet
och spjutet i högra handen, sprungo dessa män ut på slätten.
Men de kommo icke långt, ty genast uppstego små rökmoln ur
gräset, bakom stenblocken och buskarna, bösskott hördes på nära
håll, fyra af de svarte störtade till marken, och de andra sprungo
af fasa för den osynlige fienden tillbaka in i den skymmande
skogen.
Het hade emellertid genom upprepade ansträngningar lyckats
fångarna att befria sig från munkaflarna, och deras vaktare voro
så upptagna af att betrakta striden, att de icke gifvit akt derpå.
De kunde nu åtminstone tala vid hvarandra. De kröpo ned i
gräset bredvid hvarandra bakom två aloestammar, för att icke
sjelfva af misstag få någon kula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
