Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bästa bland de öfverlefvande, läto de anrätta en måltid. Under
marschen genom skogen hade Fledermaus’ folk skjutit vildt och
nu drogo de tillsammans ved, tände upp en eld, stekte antilop
och quagga och hemtade vatten i sina dricksflaskor. Snart satt
hela skaran gladt skämtande tillsammans, glömde de döda och
åto af hjertans lust. Fångarna glömdes icke. Man löste deras
bojor och deras vaktare gåfvo dem köttstycken och vatten.
»Hvilket godmodigt folk!» sade engelsmannen full af
förvåning till Pieter Maritz. »De se sina döda ligga rundt omkring
på marken och skona oss. Den der svarta karlen, som gifver
mig mat och dryck, har ännu märke efter min stöfvelklack på
bröstet. Och det bryr han sig icke om, utan sörjer för mig! Vore
saken omvänd, vore vi svarta och fångar hos mina landsmän,
mådde vi icke så bra, tänker jag; boerna bemöta nog också sina
fångar på olika sätt.»
Gossen nickade. »Negrerna äro godmodiga», sade han;
»likvisst tror jag de äma spela oss ett dåligt spratt. Jag har ej
förtroende för Titus Afrikanen. Se blott, mynheer, huru ofta han
kastar sina ondskefulla blickar öfver till oss. O, om vi blott hade
våra hästar till hands!»
De onda aningar, han hyste, skulle blott allt för snart gå i
uppfyllelse. Då Titus Afrikanen hade ätit, närmade han sig
fångarna; bredvid honom gick Fledermaus, och bakom höfdingama
kom en packad hop.
»I hafven nu sett, hvite ynglingar, att fienden icke håller
stånd mot våra vapens magt», sade Titus Afrikanen och slog sig
för bröstet, medan han stolt blickade ned på fångarna på marken.
»Förräderi och svek kunna de hvita öfva, men i striden ligga de
under. Sammalunda äfven du, gosse; du ville förråda oss och
gaf boerna ett tecken. Men det hjelpte dina landsmän föga. —
Mina tappre krigare», ropade han derpå och vände sig till sin
skara, »hvilket straff skola vi bestämma öfver dessa båda? Hvil
ket sätt att döda dem skall bereda eder det största nöjet? Jag
vill låta dessa unga menniskor få något försprång, på det de må
försöka att fly. Då skola de utmärkta skyttar, hvilka i dag
besegrat fienden, skjuta med sina bössor efter dem. Det blifver en
munter jagt och skall glädja hjeltarnas hjerta.»
Ett högt jubelrop svarade på höfdingens tal, spjut och
sköldar svängdes och hundratals glimmande ögon rigtades med mord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
