Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get. Det var den gamle missionären. Han styrde kosan rätt mot
röfvarhöfdingarnes krigarskara.
Den förvåning, som med oxvagnens lugna framskridande
framkallades hos de svarte, var så stor, att de blefvo stående orörliga,
frågande och ropande, och alldeles tycktes hafva glömt fångarnes
närvaro. Den trakt, der de befunno sig, besöktes aldrig af någon
vagn, ty vidt och bredt var den känd som röfvarenas tummelplats
och derför skydd. Ja, ännu ett godt stycke bortom denna dal af
Drakbergen var skräcken för Titus Afrikanen utbredd, och ingen
bvit styrde af fri vilja sina steg in i denna trakt. Endast de
beväpnade boerna inträngde, såsom i dag hade skett, i dessa dalar
för att mäta sin styrka med de djerfva kreaturstjufvarne och
mord-brännarne från bergen.
Vagnen kom närmare och närmare, bullret af de tunga
hjulen och dragarnes flåsande kunde nu förnimmas, och ännu
allt-jemt stod röfvarskaran orörlig och väntansfullt bidande. Nu steg
den gamle mannen af hästen, lemnade honom åt en svart tjenare,
i hvilken gossen igenkände Christian, och kom lugnt gående mot
Titus Afrikanen och Fledermaus, som, stödde mot sina gevär, stodo
tigande framför sin skara.
»O, mynheer, o, käre vän», sade Pieter Maritz ur sitt
sammanpressade bröst till engelsmannen, »Gud skickar oss hjelp. Det
är missionären.»
Den gamle mannen hade ännu ej sett fångarna. Han hade
stannat framför höfdingarna, utsträckte högtidligt sina armar och
sade på holländska: »Guds välsignelse öfver eder, I främmande
män! Jag har kommit hit för att i den högste skaparens namn tala
med de store krigare, som folket kallar Titus Afrikanen och
Fledermaus. I ären sannolikt furstar i dessa berg och bjuden öfver denna
mängd af krigare omkring er. Varen välvilliga mot Guds
sändebud och visen honom vägen till de berömda män, som jag nämt
för eder!»
»Ha!» ropade Titus Afrikanen. »Vägen till dem är icke
lång. Titus Afrikanen och Fledermaus stå framför dig. Hvad
vill du dem, hvitskäggige man?»
»Så, I ären sjelfva dessa furstar», svarade missionären.
»Anblicken af edra vapen och edra vackra gyllene ringar bedrog mig således
icke. I ären herskare i dessa berg och befallen öfver många
stridsmän. I ären mägtiga och utbreden skräck med edert namn långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
