Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka. Ur denna förlägenhet hjelpte sig zuluerna genom att sjelfva
med skedar och små skålar inmundiga innehållet, hvilket var gjordt
på en kort stund. Äfven sex svarta flickor med smidig växt
be-funno sig bland tjenarne och blefvo lemnade åt missionären för
att stå till hans tjenst. Missionären tillbakavisade likväl äfven
denna skänk, i det han förklarade sig redan hafva mer än nog
af manlig betjening. Hof männen förklarade då, att de voro
nödsakade att anropa Humbatis förmedling, på det konungen ej måtte
illa upptaga återsändandet.
Följande dag infann sig konungen oanmäld. Han var
åtföljd af Humbati och Molihabantschi samt två andra indunas.
Missionären var ensam i hyddan och konungen lade vänligt sin
venstra hand på hans axel, den högra på sitt eget bröst och sade:
»Panda! Jag kallar dig Panda, ty du har varit min fader. Du
har gjort mitt hjerta hvitt som mjölk. Jag kan icke upphöra att
förundra mig öfver en främlings kärlek. Du hade aldrig sett mig
och älskade mig likväl. Du älskar mig mer än mitt folk älskar
mig. Du klädde mig, då jag var naken, du mättade mig, då jag
var hungrig, du bar mig vid ditt bröst.»
Därpå fattade konungen missionärens högra arm och lyfte den.
»Må denna arm skydda mig mot mina fiender!», sade han,
Missionären märkte, att Tschetschwajo anspelade på det skydd,
han gifvit konungens sändebud, och förstod af monarkens
öfver-drifna uttryck, att den slipade Humbati stält den hvite gästen i
ett fördelaktigt ljus, för att göra sig sjelf vigtig.
»Jag påminner mig icke hafva gjort konungen så stora
tjen-ster», svarade han.
Konungen pekade på Humbati och Molihabantschi, som
sutto vid hans fötter.
»Dessa äro store män», sade han. »Humbati är min högra
hand. Då jag sände bort dem ur min åsyn, sände jag mina ögon,
mina öron, min mun. Hvad de sågo, såg jag; hvad de hörde,
hörde jag; hvad de talade, det talade Tschetschwajo. Du har
mättat dem, då de voro hungriga, klädt dem, då det regnade,
och när de skulle dödas, täckte du dem med din sköld. Det
gjorde du åt mig, det gjorde du åt Tschetschwajo, Pandas son.»
Missionären, såg tacksamhet men äfven stolthet lysa ur
konungens ansigte, och synbarligen var det smickrande för despoten
att tänka, att hans namn var så mägtigt och så fruktadt, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
