Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tschetschwajo hade lyssnat uppmärksamt. Han skakade
nu på hufvudet och sade: »Du misstager dig. Min fader är
mycket vis, men han känner icke engelsmännen. Hafva de icke redan
en gång, då Tschetschwajo var yngre, med hans hjelp fört krig
mot boerna? Engelsmännen vilja taga för sig allt land i Afrika
och vilja göra de svarte till sina slafvar. De vilja taga deras
vapen och göra dem vekliga. Engelsmännen äro ett handelsfolk.
De hålla krigare för att understödja sina köpmän. Ty så länge
det är fred mellan dem och Tschetschwajo, komma de hvite
männen med vagnar och oxar öfver gränsen och sälja ett gift åt
zuluerna, hvilket de kalla rom. Då Tschetschwajos krigare fått
rommen i kroppen, går deras själ ut från dem. Afven boerna
veta väl, att engelsmännen hafva annat i sinnet än att utbreda
kristendomen och göra landet lyckligt. De vredgas på
engelsmännen, emedan dessa förklarat deras land för sitt. Tschetschwajo
kan icke lefva i fred med de hvite. Antingen måste han döda
dem eller döda de honom. Hafva icke de hvite tagit från de
svarte allt det land, de ega? Innan de hvite männen kommo —
så berätta våra vise — tillhörde allt land ända till hafvet de svarte
männen.»
»Icke alla hvite äro onda», sade han derpå. »Du är god,
och du älskar mig. Tala med den engelska induna, såsom jag
bedt dig, och jag skall gifva dig många oxar och qvinnor, om
min önskan går i uppfyllelse. Jag skall göra dig rik och stor.
Har konungen en gång i förening med engelsmännen besegrat
boerna, skall han sedan i förening med boerna besegra
engelsmännen, och då skall icke den boskap kunna räknas, som skall
tillhöra min fader.»
Efter dessa ord lät han, genom en höflig bugning,
missionären förstå, att han slutat samtalet och återvände till hofkretsen,
der festmåltiden sattes fram på mattor.
Missionären såg tankfull efter honom, under det hans
kraftfulla gestalt vördnadsfullt helsades, då han inträdde i kretsen af
krigare och qvinnor. En fantastisk, trolsk bild fängslade den
gamle mannens öga, ehuru han var van vid underbara syner
i Afrika. Månen hade kommit upp, och stjernorna tindrade.
Himlen strålade med en klarhet, som är främmande för Europa. I
detta silfverljus, som föll öfver den stora platsen med tusentals
menniskor och öfverstrålade fackelskenet, togo sig de beväpnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
