Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade en annan. »Märkte du, huru hans armar utslungade
eldspjut, hvilka klöfvo himlen?» »Hörde du hans röst i molnen?»
Och en tredje sade i föraktlig ton: »Du pratar om Jehovah och
om Jesus. Hvad förmå de? Ingenting. De skaffa dig icke kött
i grytorna och låta det ej regna öfver marken, men det kan vår
Morimo, såsom du ser för dina ögon.»
Missionären svarade icke, men sade sakta, så att Pieter Maritz
kunde höra det: »Var stilla och vet, att jag är din Gud! Jag
skall bespottas bland hedningarna.»
Regnmakarens triumftåg gick nu till de berömdaste
doktorernas i Ulundi boningar, och doktorerna så väl som flere
förnäme trädde inom inhägnaden, men folket utestängdes. Likväl
lyckades det de hvite att komma in med, då doktorerna kände
sin fåfänga smickrad derigenom att den hvite trollkarlen, såsom
■de kallade missionären, närvar vid deras store kollegas
mottagande. En stor, hopträngd krets, med den främmande
regnma-karen i midten, samlades utanför hyddan. Förfriskningar bjödos
omkring, och regnmakaren svarade på de frågor, som stäldes till
honom af doktorerna, och hade till ändamål att låta honom lysa
med sin vishet. Under tiden hade molnen åter dragit bort, och
de droppar, som fallit, hade knappast fuktat jorden.
»Att beherska himlens krafter är icke lätt», sade
regnmakaren, under det doktorerna och höfdingarna andlöst lyssnade.
»Dertill fordras stor vishet och noggrann kunskap i alla tings
sammanhang. Från himlen faller regnet ned på jorden, solen
torkar det, så att det åter uppstiger till himlen, och blott få
men-niskor känna hemligheten att leda vattnet hit eller dit. Mig hafva
mina forskningar ledt derhän, att jag förstår allt och känner till
den häfstång, som måste användas för att beherska vattnet.
»Jag säger eder, att I skolen förundra eder. Blicken ut öfver
landet: allt är gult, förtorkadt och uppbrändt. Men inom kort
skolen I åter se ut öfver landet och skolen se, huru axen vaja
för vinden. Så långt I kunnen se, är allt grönt; stora, fruktbara
åkrar öfver allt, och händer saknas att berga så mycken säd. På
ängarna beta oxar och kor, och gräset är så högt, att man endast
ser deras horn. De gå långsamt, ty de hafva blifvit så feta och
tunga. Flaskorna äro fulla med mjölk; man häller ut dem, ty
man förmår ej dricka ur allt. Hören, hvad jag säger! Förledet
år var Swazi-folket förolämpadt af Bapedis, och det rustade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
