Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då de väckte honom, märkte de, att han icke visste, att det
regnade.
»Hallo!», ropade de, »vi tänkte, att du hade gjort regnet!»
Men den sluge mannen fattade sig raskt. Han pekade på
en af sina slafvinnor, som satt på golfvet och skakade en
mjölksäck, en sådan lädersäck, i hvilken de svarta bruka dels förvara
mjölken, dels använda för att göra smör. »Sen I icke», ropade
han, »att min hustru sitter der och skakar ned regnet, allt
hvad hon orkar?»
Svaret tillfredsstälde dem fullkomligt, och de rusade ut i hela
staden för att berätta, att regnmakarens hustru skakat fram
regnet ur sin mjölksäck.
Men förhållandena gestaltade sig allt mer och mer ogynsamt
för regnmakaren. Marken var alldeles förtorkad, utsädet låg
likadant i de upplöjda fårorna som när det nyss blifvit nedlagdt,
boskapen dog hopvis på de uppbrända ängarna, de stackars
men-niskorna gingo magra som skelett omkring för att plocka de örter,
som regnmakaren begärde, och mycket folk på landet dog af
hunger. Regnmakaren råkade i största bryderi och bråkade sin hjerna
med att påhitta orsaker, dem han kunde tillskrifva sin motgång.
En natt drog ett moln öfver Ulundi, och ett enda åskdunder
hördes. Blixten hade slagit ned i ett träd. Följande morgon
samlade regnmakaren mycket folk kring det splittrade trädet, lät
omvira det med trolldomsörter och begjuta det med vatten.
Derefter lät han hugga ned det och bränna upp det till aska. Askan
lade han i en stor balja full med vatten, och lät sedan alla
inne-vånarne tåga förbi sig, hvarvid han med en zebrasvans bestänkte
alla med vattnet.
Men det hjelpte icke.
Efter detta gick missionären till konungen och förestälde
honom, huru vansinnigt det var, att tillåta en uppenbar bedragare
att förvilla och skada folket. Men konungen lyssnade på honom
med en hemlig fruktan för regnmakaren.
»Vi kunna icke bedöma den saken», sade han dröjande. »Det
måste finnas någon orsak till att himlen förblifver så hård. Och
regnmakaren har ännu ej lyckats utforska den. Har han blott
funnit den, skall han nog förstå att aflägsna den. Gå, detta är
saker, som endast vetenskapsmän förstå!»
»Kalla till dig regnmakaren och vi vilja strida om saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
