Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån, innan vapnen slamra! Försök icke längre att smälta
konungens hjerta!»
»Så lef väl då, och må den Allsmägtige vara med dig!»,
utropade missionären och lyfte högtidligt sina händer. Ännu en
blick kastade han på den svarte konungen, som han i anden såg
hemfallen åt undergång, vände sig om och gick.
Då Pieter Maritz fick höra, att konungen gifvit tillåtelse till
afresan, blef han som rusig af glädje. Ändtligen skulle han få
återse hembygden och de sina, hvilka icke visste, hvar han var
eller om han lefde! Nära ett år hade han varit skild från dem.
Huru hade månne lifvet lefvat med dem? Voro syskonen friska?
Hade de vuxit? Huru sågo de ut? Huru mådde mor? Huru
hade församlingen det? Han målade allt så lifligt för sig just
som han önskade, att det skulle vara, och det långa afståndet,
resans besvärligheter och faror syntes honom i denna glädje helt
obetydliga.
Han tog in det lilla trädet, som skulle brinna på aftonen,
satte i ljus, som han sjelf gjort af talg, och tände på dem, ehuru
det var förmiddag. Ty det fick icke vara något dröjsmål; redan
i dag skulle man bryta upp. Missionären bad en tacksägelsebön,
och sedan gingo de båda ut och lassade på vagnen och läto
spänna för oxarna.
Under tiden kom en adjutant från Tschetschwajo med
befallning, att resan skulle företagas i nordvestlig rigtning till
Trans-vaal. En väpnad eskort skulle medfölja till gränsen. Missionären
lät genom adjutanten bedja konungen att få medtaga de i landet
vistande missionsbrödema äfvensom Titus Afrikanen, som
uppehöll sig hos dem, samt hans följe, på det att de måtte blifva
bevarade för det hotande krigets fasor. Konungen biföll detta, och
missionären beslöt att göra en omväg för att anlöpa
missionsstationen.
Snart infunno sig tolf krigare framför missionärens boning;
missionären af skedade tjenstemännen och tjenarne från hofvet efter
att hafva gifvit dem skänker, och på eftermiddagen klatschade
Kobus med den långa piskan, och vagnen rullade gnisslande och
knarrande genom Ulundis gator ut på fria fältet. Jublande red
Pieter Maritz framför på Jagers rygg.
Missionsstationen uppnåddes på juldagsaftonen. Bröderna
blefvo mycket glada öfver missionärens ankomst och de under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
