Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nycklarna skramlade åter, dörren öppnades, och den gamle
boern steg in med en korg. Han stälde fram bröd, smör, oxstek
ocb en mugg öl på bordet. Pieter Maritz påminde sig nu, att
han ej ätit något’ sedan middagen, och började smaka på maten.
I början smakade den honom icke i hans sorg, men så
småningom blef aptiten retad, och han åt och drack, under det att den
gamle boern satt midt emot honom och på sitt säfliga sätt höll
ett långt politiskt föredrag. Han måtte hafva varit glad åt att
hafva en fånge, med hvilken han kunde tala förtroligt; men sjelfva
tonen verkade söfvande på hans åhörare. Pieter Maritz bjöd till
att hålla ögonen öppna, men till sist blef det honom icke
möjligt. Då han slutat äta och sedan tagit en dugtig klunk öl, sjönk
plötsligt hufvudet ned mot axeln, och han började snarka.
Den gamle fångvaktaren sköt honom då till ett hörn af
rummet, der en madrass var lagd på golfvet, lade honom på den
och täckte öfver honom med en filt. Derpå gick han ut, i det
han mumlade något i skägget om unga menniskor och långa
ridter.
När Pieter Maritz vaknade nästa morgon, var det redan full
dag. Han hörde någon knacka på dörren, nyckeln vreds om och
boerns dräng steg in med majsgröt och kaffe till frukost. Pieter
Maritz sprang upp från sin bädd och bad om tvättvatten. Drängen
förde honom då ned på gården och pekade på en rinnande källa.
Gården var omgärdad af en hög häck, och tydligt hördes
skiltvaktens steg. Sedan Pieter Maritz tvättat sig, blef han åter
instängd, och nu åt han sin frukost. Han hade vant sig litet vid
tanken att vara fånge, men kände sig icke tröstad. Om det också
ej föreföll honom så nytt och oerhördt att sitta bakom lås och
bom, så var det honom kanske ännu smärtsammare än i går.
Minnet af fadren stod lifligare än någonsin för honom, och han
tänkte på de ord, denne sagt i sin dödsstund, eller att
engelsmännen voro boernas enda och verkliga fiender.
Efter några timmar kom den gamle boern och släppte ut
honom för att låta honom andas frisk luft på gården. Det var
den timme, då alla fångarna släpptes ut. Tio fångar, af dem
sex engelska soldater och tre män i boerdrägt, kommo ut på
gården, men fingo icke tala med hvarandra, utan måste tigande
gå der tillsammans. Skiltvakten stäldes nu inne på gården för
att öfvervaka dem. Pieter Maritz betraktade sina kamraters an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
