Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men zuluerna blefvo allt talrikare och kommo närmare. Det
var, som växte de upp ur jorden. Nu kommo de äfven
öster-ifrån, och snart omgafs lägret af ett moln af svarta skyttar.
Förposterna voro tillbakadrifna, och nu återvände öfverstlöjtnant
Durnford i ilande fart. Redan hveno några kulor öfver lägret,
ehuru zuluerna ännu voro på afstånd.
Ingen gaf mera akt på Pieter Maritz, allas ögon voro rigtade
mot fienden, och en egendomlig spänning beherskade lägret. Pieter
Maritz hade bössan framför sig på sadeln och drogs framåt. Men
en annan känsla höll honom tillbaka. Hade zuluerna förtjenat
af honom, att han slöt sig till deras fiender? Visserligen var
han hvit, och på andra sidan voro svarta, men skulle han, den
af engelsmännen som fånge behandlade, skjuta på de trupper,
som tillhörde Tschetschwajo, hvilken visat honom gästfrihet och
begåfvat honom? Han kastade åter bössan på ryggen.
Vår fiende är England, hade hans döende fader sagt. Han
ville icke blanda sig i striden, utan anförtro sig åt sin häst för
att undkomma fångenskapen och döden. Men ehuru han nu
kunnat begagna tillfället för att rida derifrån, hölls han likväl
fast af begäret att se. Han var idel öga, och kunde ej lösslita
sig från det skådespel, han hade framför sig, så farligt det än
var att stanna i det från tre sidor hotade lägret, och så klart han
än insåg, att en stor här ryckte an under Dabulaman/.i.
Men nu blef detta äfven klart för engelsmännen, och en
ljudlös, afvaktande stillhet rådde i hela lägret. Ty zuluernas långa,
svarta led blefvo synliga på höjderna bakom de sprängda
skytte-hoparna. Det var en hotande anblick. De bildade en rörlig mur.
Regimente efter regimente närmade sig lägret, och redan kunde
de olika färgerna urskiljas.
Pieter Maritz såg nu äfven prins Dabulamanzi sjelf till häst
spränga utefter lederna. En solstråle kom guldbandet på hans
hufvud att glänsa.
Då nu de engelska trupperna sågo, hvilken fiende de hade
emot sig, och då det icke var någon i den lilla skaran, som längre
kunde vara okunnig om, hvilken öfvermagt zuluerna utgjorde,
och i hvilken utmärkt ordning de ryckte fram, gick det som en
dödsaning genom leden. Flere ansigten bleknade, vänner och
kamrater sågo på hvarandra, och allt fastare slöto sig
stridskäm-parne till hvarandra. En förskräcklig beslutsamhet talade ur euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
