Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menten göra halt, det främsta ledet skjuta och derpå hela massan
storma vidare. Kulorna hveno tätt, och flere än en hade snuddat
förbi Pieter Maritz’ öron. Emellertid kunde zuluernas eld icke i
intensitet jemföras med engelsmännens, och de hvite ådagalade
tydligt sin öfverlägsenhet i striden. Pieter Maritz trodde sig märka
på fienden, att han längtade efter att upphöra med att skjuta och
få gripa till sitt nationalvapen, assagaien. Mer än en gång grepo
hans händer efter bössan, men känslan af att han hvarken egde
rätt eller pligt att deltaga i striden, höll honom tillbaka.
Den annalkande fienden, hvilkens skallande krigssång nu
nästan öfverröstade gevärseldens smattrande och till och med
kanonernas åska, utöfvade ett starkt tryck på de svarta trupperna,
på den engelska sidan. Basutos voro förströdda och syntes ej
mera till, och zuluerna kunde med knapp nöd sammanhållas med
sabelhugg och revolverskott af de engelske officerarn e och
underofficerarne. En del af dem voro i full flykt åt den enda sida, som
ännu var öppen. Pieter Maritz sade sig, att tiden nu var inne
för honom att tänka på sin räddning. Snart skulle zuluerna helt
och hållet hafva omringat lägret, och då vore han, som de andra,
förlorad. Det ögonblick var nu ej aflägset, då zuluerna skulle
börja kasta sina assagaier, och vore de en gång så nära, skulle
det bliiva för sent att fly. Under det att Pieter Maritz så
öfver-lade och liksom halft om halft hyste lust att stanna och strida
och falla med europeerna, och krutröken och stridsdånet började
omtöckna hans sinne med stridslystnadens berusning, såg han
bredvid sig en scen, som kom honom att fatta sitt beslut. En
engelsk officer, hvilkens ansigte och uniform voro honom bekanta,
och som han erinrade sig hafva sett i La Trobe Lonsdales trupp,
hade legat på en af vagnarna, emedan han var sårad. Hans
ven-stra arm var förbunden. I början af striden hade han stigit ned
från vagnen, ryckt till sig bössan från en fallen infanterist och
skjutit på fienden. Men nu kastade han geväret från sig, steg
till häst och red i sporrstreck derifrån. Då Pieter Maritz såg
detta, och tillika insåg, att den enda reträtt, som nu var öppen,
med hvart ögonblick blef smalare, vände han Jager, tryckte knäna
mot sadeln och flög i galopp derifrån. Fasansfullt ljödo bakom
honom salvorna från flere tusen gevär, kanondundret och de
angripande zuluernas vilda härskri.
Pieter Maritz red några minuter och såg sig derefter tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
