Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljödo från deras munnar. Aldrig hade Pieter Maritz hållit för
möjligt, att det fanns så många olika svordomar, som han hörde
denna morgon på torget, der sällskapet samlades. Särskildt
utmärkte sig två spanjorer i att svärja. Den ene var en stor,
tjock karl i en jacka med mycket knappar, två revolvrar och
en dolk i den röda sjal, som han bundit om sig, den andra
en vacker, mörk figur med svarta, tindrande ögon och klädd och
beväpnad som en boer. Bland de öfriga föll en särskildt i
ögonen på Pieter Maritz, en jettelilc tysk med långt rödt hår och blåa
ögon, bördig från Nordsjökusten. Han hade ett barnsligt, vänligt
leende och handskades så lätt med ett remingtongevär, som det
hade varit en leksak.
Det var just ej något sällskap, som Pieter Maritz fann
behag i, ty dessa män svuro och missbrukade Guds namn på ett
förskräckligt gudlöst sätt, och hade för öfrigt ett rått och simpelt
sinnelag, som uppenbarade sig i hela deras uppförande. Det
tänkte blott på vinning och guld, och med undantag af tysken
från Friesland voro de alla dystra och tycktes vara vid dåligt
lynne. Emellertid hade Pieter Maritz åtminstone den fördelen
af sitt sällskap, att han kunde resa säker för röfvare och vilda
djur. Tillvaron af så många bössor höll bådadera på afstånd, och
ntan olyckshändelse anlände alla till Lydenburg.
I denna stad vimlade det af äfventyrare, hvilka dels lockats
dit genom kriget, dels af guldgrufvorna i norden. Sällskapet från
Pretoria skildes åt, och Pieter Maritz gjorde sig underrättad om
sin församling och fick den upplysningen, att denna uppehöll sig
omkring fyra mil derifrån åt norr.
En af de första dagarna i Februari bröt han ensam upp från
Lydenburg och red i den utvisade rigtningen. Nn var han målet
för sin längtan nära och kunde i glad otålighet knappast vänta.
Han undrade, hvilket intryck hans gåfvor skulle göra, och skrattade
vid tanken på, huru hela barnskaran skulle stå der och spärra
upp ögonen. Månne syskonen vuxit mycket? Han sjelf hade
under det sista året vuxit ett halft hufvud och blifvit både axelbred
och stark och hade nu stigbygelremmen nästan så lång som en
gång hans fader. Så var han nu äfven ryttare i engelsk tjenst,
ja, mer än simpel ryttare, en man med en underofficers rang och
värdighet, då han ju skulle anföra en truppafdelning. Hvad skulle
man säga der hemma i församlingen om sådant? Säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
