Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda rocken och hvita hjelmen. Regimentets musikkorps hade
skor och ljusa damasker med en bred, mångfärgad rand nedom
knäet, nakna knän, rutiga kjortlar och mössor med hängande
band i nacken. De blåste på underliga instrument, som kallades
säckpipor, hvilkas långa, med rutiga band prydda pipor stucko
långt ut öfver axeln. Det var, efter hvad Pieter Maritz erfor,
prinsessan Luises högländare, ett skottskt regimente med numret
91. Pieter Maritz märkte, att den gamle missionären sagt sannt,
då han varnade Tschetschwajo. För hvar man, som
engelsmännen förlorat, hemtade de två andre öfver hafvet. Ja, flere än
två. Pieter Maritz hade hört, att skepp efter skepp lopp in i Port
Natal och att mycket flere trupper, än som någonsin hittills stått
i Sydafrika, anlände för att ersätta skadan vid Isandula och
återupprätta Englands ära. Men han hade också märkt, att så stora
förstärkningar voro af nöden. Mellan Pretoria och Natal hade
de flerfaldiga gånger fått underrättelse om nya nederlag, som
engelsmännen lidit. Zuluerna höllo engelsmännen fullkomligt i
schack, och lord Chelmsford tänkte ej för närvarande på angrepp,
utan ville samla alla trupper för att befria öfverste Pearson, som
med sin kolonn var innesluten i Ekowe och sedan sex veckor
belägrad af zuluerna, längtansfullt väntande på undsättning.
Då Pieter Maritz kom tillbaka från hamnen, fick han ordre
att begifva sig till major Walker i Durban för att af honom
erhålla vidare instruktioner. Major Walker vid bengaliska ulanerna
skulle under sitt kommando förena löjtnant Dubois’ ryttare och
andra friskaror. Staden Durban erbjöd Pieter Maritz, då han
vandrade på dess gator för att uppsöka majorens qvarter, den
intressantaste anblick. Belägen vid den lifliga hamnen, var staden
uppfyld af de mest olika menniskotyper, och äfven sjelfva gatorna
voro egendomliga för boersonen, emedan hus låg intill hus, olikt med
städerna i Transvaal. I synnerhet väckte de gula malajerna hans
uppmärksamhet. De kommo ridande på präktiga hästar med en
brokig sjal i kors öfver bröstet och en grann turban eller en lätt,
trattformig hatt af rör på hufvudet. Der gingo damer med ädla
anletsdrag i lätta, hvita klädningar, och med det blåsvarta håret
uppvridet i en knut, genom hvilken en silfverpil var instucken.
Sexspända vagnar foro i flygande galopp, engelska kavallerister,
dragoner och ulaner redo genom trängseln, och kaffer med mjölk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
