Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att döda det farliga djuret. Hela liuset råkade i bestörtning och
oreda.
Till sist erhöll Pieter Maritz emellertid siua instruktioner och
begaf sig med detta papper tillbaka till löjtnant Dubois’ tält i
lägret vid Durban. Lord Chelmsford, hette det, skulle om några
dagar bryta upp och med sex tusen man komma öfverste Pearson
till undsättning.
Under det att Pieter Maritz gick omkring i lägret och roade
sig med att se på de olika uniformerna och drägterna i den
brokigt sammansatta engelska armén, kom han till en afskild del,
der det ej fanns några tält, utan der kafferhyddornas för honom
välbekanta runda form tittade fram. Här upphörde lukten af rom
och andra spritdrycker så väl som af hafsfisk, som i tältlägret åts
i riklig mängd, och det föreföll boersonen, som komme han i en
annan, men lika välbekant verid. Harmonikans och kalabassfiolens
entoniga, svårmodiga musik ljöd honom till mötes, och i
aftonsolens röda sken glänste hundratals kafferkrigares svarta skinn.
Zuluerna i Natal hade uppstält en stark stridsmagt under Englands
fana mot sina stamförvandter, och Pieter Maritz såg sköldarna och
assagaierna, den vilda, hotande hårprydnaden och de glänsande
hvita tänderna, som tillhörde det folk, mot hvilket man skulle
strida, här i de hvite männens omedelbara närhet och som deras
bundsförvandter.
Han gick långsamt gatorna fram, hvilka enligt bruket hos
kafferna voro ringformigt ordnade; då föll hans uppmärksamhet
på en svart figur, som tycktes honom bekant. Stödd mot spjutet
stod midt i en lyssnande krets en svart man med stolt hållning,
framåtböjdt hufvud och venstra foten framför den högra, såsom
Humbatis sätt var, när han talade.
Pieter Maritz trädde närmare, och vid ljudet -af hans steg
vände mannen sig om. Det var Humbati. Hans ansigte antog
ett dystert uttryck, då han fick se boersonen, och han vände sig
bort från honom, som ville han säga, att vänskapen tillhörde
förgångna tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
