Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra, nya blusen. Allt föreföll honom som en dröm. Den
be-döfvande stridsyran hade upphört, och som skuggor drogo
händelserna förbi hans minne. Bredvid honom redo, förutom lorden
och fransmannen, många officerare, som lyckönskade honom till
hans triumf. Så kommo de tillbaka till lägret, hvarest lord
Chelms-ford befann sig, omgifven af sin stab, och hvarifrån trupperna
höllo på att uttåga.
Chefen för dragonerna förde Pieter Maritz fram till
öfver-befälhafvaren och förestälde boersonen för honom, sedan han
aflagt berättelse om den företagna förföljelsen.
»Jag] anbefaller åt ers excellens’ synnerliga uppmärksamhet
denne unge man», sade han, »som på ett i ögonen fallande sätt
visat sig tapper och skicklig. För hans hand föll den fiendtliga
härföraren, och han tog denna ring under handgemänget från
den svarte prinsens hufvud.»
Lord Chelmsford fäste sin blick på den rodnande ynglingen
och kände åter igen honom.
»Ar han icke samme unge man, som var ögonvittne till
striden vid Isandula?», frågade han.
Pieter Maritz tog af sig hatten och bugade sig.
»Men ni är sårad; jag ser, att er rock är full med blod»,
fortsatte lorden.
Derpå vände han sig om. »Doktor Johnson», ropade han,
»var så god och förbind denne unge man!»
En herre i de engelska stabsläkarnes uniform kom ridande.
»Tills vidare vill jag sjelf lägga ett plåster på såret», sade
lord Chelmsford derpå. Med dessa ord löste han Viktoriakorset
från de ordnar, som prydde hans bröst, och fäste det på Pieter
Maritz’ blus.
»I hennes majestät drottningens namn», sade han,
»öfver-lemnar jag härmed åt er detta äretecken för militärisk utmärkelse.
Guldringen ber jag er lemna mig, så att jag må få lägga den
till troféerna. Dess tredubbla vigt i guld skall utbetalas till er.»
Pieter Maritz mumlade några ord till tack och var nästan
medvetslös under den börda af ära och glädje, som hopade sig
på hans hufvud. Alla officerarne trängdes kring honom,
lyckönskade honom och skakade hand med honom. Dabulamanzis
guldring gick ur hand i hand och betraktades nyfiket.
»Gud vare tack, att den man, som bar honom, är fallen!»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
