Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På båda sidor rasade elden. De vikande zuluerna tände på
gräset öfverallt, der torkan tillät det, och flydde med sina
boskapshjordar. Engelsmännen deremot sköto med raketer och granater
i hvar kraal, som de träffade på under vägen. Lågor och
rökpelare betecknade vägen till Ulundi.
En dag såg Pieter Maritz, då han red öfver en kulle, på
långt håll en här af svart folk komma mot dem. Redan ville
han rapportera, att fienden var nära, då han såg, att många af
de ankommande zuluerna voro höljda i långa, hvita drägter, som
ville de gifva till känna sitt fredliga sinne och att de medförde
ett budskap. Han red tillbaka och meddelade anföraren för
förtruppen, att en beskickning var i antågande.
Zuluerna närmade sig långsamt och fördes af ulaner till
hufvudstyrkan, der lord Chelmsford befann sig. Pieter Maritz
stannade med dem på befallning af förtruppens chef för att tjeua
som tolk. Främst gingo prins Sirajo och induna Molihabantschi,
inhöljda i fladdrande hvita kläder, med guldringar på hufvudet,
utan vapen och med elfenbensstafvar med prydliga knoppar i
händerna. Efter dem följde två andra hofmän i mantlar af
leopardhud, likaledes utan vapen och med elfenbensstaf var. Bakom dem
gick en rad lägre män, som voro nakna ocb på skuldrorna buro
jettelika elefanttänder och flata korgar med Zululandets olika slags
dyrbarheter. Alla gingo tigande och allvarliga; på deras an sigten
stod att läsa, att de voro uppfylda af sorgliga känslor. Likväl
gingo de med den förnäma hållning, som Pieter Maritz kände
igen hos zuluerna och som européerna så ofta beundra hos de
nakna svarte. Konungar lika, gingo Sirajo och Molihabantschi
i spetsen för tåget, blickande hvarken åt höger eller venster, visande
hvarken fruktan eller trots. Då de gingo fram mellan de
ståtliga ulanerna, som på sina hästar och med sina långa
vimpelprydda lansar sköto högt upp öfver dem, liknade de likväl ej en
skara fattiga stackare, utan förnäma främlingar, som för hederns
skull eskorterades af kavalleri.
Det var på eftermiddagen, och de engelska trupperna hade
slagit upp sina tält. Hären hade sedan krigets början måst lemna
efter sig tusentals sjuka, och ingen af engelsmännen vågade
tillbringa natten i det fria. Omvexlingen af hetta och köld, af torka
och störtregn var farlig för invånarne på de aflägsna, brittiska
öarna, och deras rikligt närda och med spirituosa upphettade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
