Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu inträdde, under de oerhörda förluster, som zuluerna lidit,
en stockning i deras attack, villrådighet märktes i deras
stridshopar, regimentena tycktes upplösas. Sirajos flygel strömmade
tillbaka, centern vek långsamt under oupphörliga gatlingsskott och
granater. Ett ljudligt hurra hördes i engelsmännens i krutrök
inhöljda led.
Då red lord Chelmsford fram för ulanerna och pekade på
Dabulamanzis flygel, som ännu höll stånd. Hade under sista
slaget dragonerna vunnit lagrar, så skulle i dag ulanerna
fullborda segern. Fyrkanten öppnade sig, det stolta regimentet
traf-vade ut, och elden från högra flanken upphörde. Den främsta
sqvadronen jagade med sänkta lansar lös mot zuluerna.
Men zuluerna hade lärt af sina fiender, och Dabulamanzi
var midt bland dem. De slöto sig tillsammans i en packad hop,
sträckte sköldarna framför sig och sköto. Flere ryttare föllo ur
sadeln. Den andra sqvadronen stormade fram, den tredje och
fjerde följde, öfverflyglande de föregående, och redo in på fienden.
Zuluerna dukade under. Deras spjut och sköldar förmådde
ingenting mot engelsmännens långa lansar, som genomborrade den ene
efter den andre af de tappre försvararne. I förtviflan flydde
Dabulamanzi med en liten skara. Men nära hundra man lemnade likväl
ulanregimentet qvar på valplatsen.
Nu bröto äfven boerna på öfverbefälhafvarens vink fram ur
fyrkanten, och Humbatis trupper släpptes på de flyende. Slätten
var betäckt af flyende skaror, bakom hvilka kavalleriet jagade
fram. Långsamt framskred den tunga fyrkanten, segrarnes
hurrarop genljödo öfver slagfältet och tonerna af Rule Britannia
uppstämdes.
Pieter Maritz red i spetsen för boerna, med svärdet i högra
handen; han behöfde det emellertid ej mera, ty fienderna gjorde
ej längre motstånd. Han red till Lickasikraalen, men kullen var
tom, konungen var försvunnen. När han kom till Ulundi, voro
de engelska ryttame redan i hufvudstaden. De yttersta hyddorna
voro tomma. Men när han kom fram till konungens boning,
såg han den vackra gräsmatta, på hvilken qvinnorna en
gång dansat, uppfyld af ulaner, och lågorna slogo upp från
verandan.
Han red långsamt tillbaka; sorgsenhet smög sig in i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
