Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och grepo till assagaien. I språng, som liknade lejonets, rusade
den tappre prinsen med lyft spjut lös på sin fiende, och Humbati
böjde sig ned som den svarte pantern, då han vill bruka sina
tänder och klor.
Pieter Maritz glömde att skjuta, enär åsynen af dessa nakna,
härligt bildade, smidiga gestalter, af dessa öfvade och förnäme
krigare, helt och hållet fängslade honom. I Dabulamanzis blick
och åtbörder läste han herskarens och den besegrades stolthet och
vrede, ett vildt sinnes okufliga stridslust, det brinnande begäret
att hämnas en liden smärta och raseriet öfver Zulurikets nederlag,
som utgöto sig öfver denne ende man, hvilken i egenskap af
förrädare var mera förhatlig än de segerrika engelsmännen sjelfva.
Nu hade prinsen ertappat honom på bar gerning, såg med egna
ögon, huru de kungliga skatterna utlemnades åt fienden, och ville
med egen hand straffa honom. I Humbatis trotsiga anlete
der-emot tyckte Pieter Maritz sig igenkänna den mörka blick, som
han rigtat på konungen den gång, då denne frånröfvade honom
och skickade till döden hans yngre broder. Med hala ord hade
den sluge liofmannen öfverklädt sin hämdeplan, men han hade
aldrig glömt den skymf och den smärta, som tillfogats honom,
konungens fortjente vän, då hans käraste broder inför hela hofvets
ögon blef heröfvad sin heder och värdighet för ett fel, som lika
mycket var Dabulamanzis som hans eget. På konungens egen
broder skulle nu Humbati vilja utkräfva hämd och taga blod för
blod. Dabulamanzi stötte till med assagaien och rigtade hela
tyngden af sitt språng och sin stöt mot fiendens bröst; men
hastigt och smidigt vände sig Humbati i det afgörande ögonblicket
och slog undan spjutspetsen med handen, så att den for öfver
hans venstra öfverarm. Derpå stötte han sjelf till, i det han
blixtsnabbt sprang framåt. Dabulamanzi bar skölden på venstra armen,
men Humbatis venstra var oskyddad. Han parerade stöten med
skölden, men spetsen gick snedt igenom oxhuden och klöf den.
Kämparna voro nu så nära hvarandra, att de icke mera kunde
göra bruk af spjuten. Dabulamanzi släppte skölden, i hvilken
assagaispetsen satt qvar, kastade från sig spjutet och angrep sin
motståndare med händerna. Afven Humbati störtade sig
obeväpnad mot fienden. De båda nakna, muskulösa gestalterna
omslin-gade hvarandra med armarna och stredo bröst mot bröst. De
voro nästan lika till växten, Dabulamanzi var endast två tum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
