Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schen fortsättas i nordostlig rigtning, för att man om möjligt
måtte uppnå skogsremsan bakom Molihabantschis kraal. Under
denna marsch närmade sig truppen så småningom kullen, så att
Pieter Maritz nu tydligt kunde urskilja hyddorna. Men slutligen
måste afdelningen tillryggalägga en sträcka öfver en öppen slätt,
och nu märkte Pieter Maritz, att de blifvit sedda från kraalen.
Många svarta figurer visade sig, och han tyckte sig till och med
igenkänna konungens väldiga gestalt. Skyndsamt drogo trupperna
vidare och uppnådde nedre delen af den skogsremsa, som sträckte
sig uppför höjden.
Major Marter kommenderade halt. Det var icke gerna
möjligt att med ett öppet angrepp öfverrumpla konungen, då ryttarne
icke kunde nog fort rida uppför berget och öfver den ojemna
marken. Endast i hemlighet och stillhet var det tänkbart, att
det planlagda öfverfallet skulle kunna utföras. Major Marter gaf
order att lösa af sadlarna och spänna från sablarna, på det att
icke skramlet af byglar och sabelbaljor skulle höras. Ryttarne
måste rida barbacka och endast med klingan i hand framtränga
vidare. Zuluerna ilade främst. Pieter Maritz var bland de förste
ryttarne. Han såg konungen stå utanför hyddorna, omgifven af
en liten skara trogna.
Zuluerna, som voro framför de hvita, sprungo lös på konungen
och skreko högt: »Den hvite mannen kommer; du är fången.»
Tschetschwajo gaf icke mer akt på dem, än om de varit ett
koppel gläfsande hundar. Han blef stående orörlig och bredvid
honom stodo Sirajo och Molihabantschi, så väl som hans öfriga
följeslagar, lugna och tigande. Sedan, när de hvita kommo närmare,
vände Tschetschwajo sig om och försvann med sitt sällskap för
Pieter Maritz’ blickar.
Men zuluerna följde efter honom, och då nu skaran af
ryttare var samlad och majoren sjelf med, tågade de in i kraalen.
Zuluerna pekade på den största hyddan och antydde för förföljarne,
att konungen var der inne.
Major Marter steg af hästen och flere dragoner med honom;
han trädde fram för hyddan och tillropade konungen att komma
ut och gifva sig. Pieter Maritz öfversatte denna uppfordran på
zuluspråket.
Då ljöd inifrån hyddan konungens rop: »Nej, kommen I
hit in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
