Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pieter Maritz blef allena, stödde sorgset hufvudet mot
fönstret och såg upp mot himlen. Hvad hade nu blifvit af hans
förhoppningar och hans sträfvanden? Nu skulle han släpas till
Kapstaden, och hvad skulle väl der hända honom? Han var väl
bekant med transvaalska regeringens planer. I denna stund hade
visst boerhärarna redan brutit upp; ty helt säkert hade
engelsmännen icke antagit Transvaals vilkor. De stolta, öfvermodiga
engelsmännen ville smida tillsammans hela Sydafrika till en enda
jettekoloni, i hvilken endast engelska lagar skulle gälla. Hade
boerna ryckt ut, så var kriget i gång, och då skulle det gå de
sändebud illa, som uppbådat till det. Ofverste Winslow hade
icke vågat låta skjuta dem, emedan han var midt ibland boerna,
men krigsrätten i Kapstaden skulle nog döma dem till döden.
Det var en förskräcklig tanke för Pieter Maritz, hvilkens annars
så glada sinnesstämning blifvit nedsatt genom den långa
fångenskapen. Att stupa på slagfältet, midt i striden, omhvirflad af
krutrök, det var visst skönt, men så här––––! Hans blick blef
mer och mer sorgsen, och helt modlöst såg han upp mot den
molnhöljda himlen. I dag var det julafton, och att tillbringa den
heliga aftonen i fängelset tycktes honom mycket bedröfligt.
I denna svårmodiga sinnesstämning blef Pieter Maritz
uppmärksam på ett egendomligt buller; det lät ömsom som ett
gnissel af rostigt jern, ömsom som ett doft knackande, och blef allt
mer och mer tydligt. Pieter Maritz steg upp från fönstret, gick
bort och lyssnade. Bullret kom uppifrån taket. Hvad kunde
det vara?
Det rum, i hvilket han befann sig, låg i öfre våningen, och
han hade sett, att fängelset endast var två våningar högt. Taket
måtte hafva varit utbygdt och innesluta ännu andra fångrum.
Det sakta, försigtiga sättet i knackningarna kom honom att
förmoda, att en fånge bodde ofvanpå, som ville försöka bryta
sig igenom. Pieter Maritz höll sig alldeles stilla för att icke störa
den, som arbetade ofvanpå. På en gång slamrade det till, och
en spik föll ned på golfvet. Intet tvifvel mera, att någon höll
på att borttaga de jemplåtar, som bildade taket. Men Pieter
Maritz rörde sig icke för att icke förskräcka och bortjaga arbetaren.
Under tiden blef det natt, och blott ett svagt sken från
stjernorna och nymånen föll in genom fönstret. Emellanåt var
det fullkomligt mörkt, ty molnen drogo öfver himlen och bort-
Niemann, Pieter Maritx. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
