Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällsam ut, i det att bredden och djupet blefvo rätt tydliga af
ljusen, och de fladdrande lågorna förlänade den ett spöklikt
utseende. Pieter Maritz måste ovilkorligen tänka på helvetet och
kunde, trots den fara, i hvilken han sväfvade, och trots sin ifver
att upptäcka någon väg att undkomma, icke på flere minuter
vända sina ögon från denna inblick i jordens innandöme. Sedan
böjde han sig ned och hviskade åt regnmakaren att följa efter
honom upp, så att de finge rådgöra, om hvad som vore bäst att
företaga. Han släppte ned ena änden af strecket, som han tagit
med sig upp, regnmakaren baud det under armarna på sig, och
Pieter Maritz drog upp honom, till dess han sjelf kunde fatta tag
i fönsterkanten och svinga sig upp. Nu sutto de båda i
fönsteröppningen och spejade ut.
»Vi skola undersöka taket», sade Pieter Maritz. På händer
och knän kröp han från fönstret uppför taket, till dess han nådde
åsen, regnmakaren följde efter, och så satte de sig grensle och
blickade ned åt båda sidor. Men det var ingen möjlighet att
komma ned. Till venster och höger sluttade taket likadant, och
dess kant var alltför högt öfver marken, för att man skulle kunna
hala sig ned på strecket, till och med om man lyckades finna en
plats, der det säkert skulle kunna fästas.
»Vi måste försöka att klättra in genom något fönster»,
sade Pieter Maritz, som, i öfverensstämmelse med sin tilltagsna
karakter, öfvertagit ledningen. »Kanske finna vi ett fönster utan
galler, och då komma vi väl in i ett rum, som ej användes till
fängelse.»
Regnmakaren nickade bifall och började genast krypa på taket
åt höger till och titta in i fönstren, under det Pieter Maritz gjorde
det samma på den venstra sidan. Verkligen fann Pieter Maritz
ett fönster utan galler, i en tornutbyggnad. En svart öppning
gapade mot honom. Men han kunde ingenting se derinnanför, ty
der var alldeles mörkt. Forsigtigt kröp han åter upp och
hvisslade sakta för att kalla på regnmakaren. Denne kom, och
båda rådgjorde utanför den svarta öppningen, om hvad som vore
att göra. Slutligen beslöto de, att regnmakaren skulle hala sig
in på strecket. Det bands åter under armarna på honom, och så
steg han in, under det att Pieter Maritz höll i der uppe. Han
hade att bära mannens hela tyngd, ty denne fann intet fotstöd,
så snart han var inne genom fönstret; det blef klart för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
