Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusa punkter kommo långsamt fram ur grufvans inre och sällade
sig till den gemensamma elden. Det var, som förenade sig en
massa lysmaskar till en tjock svärm.
Pieter Maritz hvisslade sakta till tecken åt regnmakaren, ocli
genast kom den smidiga kaffern uppför strecket. Han såg den
sällsamma rörligheten i grufvan, och hans ögon antogo ett uttryck
af öfverraskning.
»Grufarbetarne samlas», sade han.
»Hvad ämna de göra? Hvarför samlas de?», frågade Pieter
Maritz.
»De äro ofta missnöjda», sade regnmakaren. »De få ej
tillräcklig betalning och vilja ej låta genomsöka sig, då de komma
från grufvan.»
Under tiden kunde man på afstånd förnimma ett doft ljud
som af många röster, och i ett nu sköt en blixt fram från
grufvans kant, och knallen af ett skott skakade luften. Sannolikt
var det en strid vid grufvan, och uppsyningsmännen i färd med
att kalla arbetarne till ordningen, mot hvilken dessa gjorde
motstånd. Med spänd uppmärksamhet åsågo de båda fångarna på
taket denna scen.’ Larmet blef allt tydligare, en stor
mennisko-skara böljade vid fackelskenet från grufvan fram genom gatorna,
och redan kunde man tydligt se, att befolkningen vaknade. I
många fönster lyste det, och ur husen kommo menniskor ut och
blandade sig i arbetarvimlet.
Äfven fängelset blef lifligt. Pieter Maritz hörde skyltvaktens
rop, derpå öppnades porten, och rösterna der nere på gatan blefvo
högljudda. Strax derpå marscherade en liten afdelning, bestående
af sex man, från fängelset bort till arbetarskaran. Staden blef
allt lifligare, och de upprörda grufarbetarnes tumult allt vildare.
Svordomar och skrik skallade, och alla gator blefvo lifliga, medan
nattens mörker höll i och ökade skräcken i upproret.
Pieter Maritz såg i allt detta intet skräckingifvande. Han
hoppades i den allmänna villervallan finna ett tillfälle till flykt
och kom tillbaka till den tanken att storma porten, så vida denna
blefve öppnad. Han såg, att polisen ännu var i strid med
arbetarne, då dessa icke ville låta drifva sig tillbaka, tog regnmakaren
i armen och tillsade honom, att de åter skulle gå ned i
bottenvåningen och vänta på portens öppnande. Regnmakaren följde
med, och båda klättrade in genom fönstret och gingo ned för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
