Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Rekognosceringen.
[residenten Brand går långsamt ocli forsigtigt till väga»,
sade finanssekreteraren till Pieter Maritz, då han
jemte denne lemnat presidentens hus. »Han är son
| till en engelsman, och hemma hos oss vet man
att tala om, att han heldre skulle mottaga säkra ynnestbevis af
England än våga inlåta sig på ett ovisst krig för friheten. Han
vdll vänta och se, hvilken vändning kriget tager, och hoppas på
ett gynsamt tillfälle att mellan båda partierna iakttaga
Oranje-fristatens fördel.»
»Vi skola på egen hand föra kriget till slut», svarade Pieter
Maritz förtröstanfullt.
»Gud gifve det!», tillade finanssekreteraren.
I herr Swarts vagn erbjöds de båda från Kimberley flyktande
boerna ett välkommet fortskaffningsmedel tillbaka till Transvaal.
Finanssekreteraren bjöd dem följa med sig, och redan nästa
morgon afreste de och körde i flygande fart genom det vidsträckta
landet. De passerade Vaalfloden söder om Potschefstroom och
ankommo en af de första dagarna af år 1881 till denna
republikens forna hufvudstad. Den hade mycket förändrats, sedan Pieter
Maritz såsom engelsmännens fånge såg den. Ofverste Winslow
och ett halft dussin andra officerare jemte många engelsmän, som
bott i Potschefstroom, voro nu inneslutna i fästningen med den
lilla engelska garnisonen, och rundt omkring stodo förposterna
för en stark boerskara, som höll fästningen belägrad. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
