Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord såg generalen på Pieter Maritz, och boersonen
rodnade af tillfredsställelse.
»Pieter Maritz», sade general Joubert, »ni känner ju
engelsmännen väl; ni är mig just rätte mannen för ett sådant uppdrag.
Ni och ett dussin dugliga ryttare skola tidigt i morgon bittida
bryta upp och söka reda på engelsmännen.»
Lycklig öfver det ärofulla uppdraget, aflägsnade sig Pieter
Maritz och steg åter till häst för att uppsöka de män från hans
egen församling, som befunno sig i lägret. Han red förbi den
lilla kyrkan och såg att boerna i mängd strömmade in i den för
att fira aftongudstjensten. De gingo tysta och allvarsamma, och
många buro sina biblar under armen. Derpå red han ut till
lägret. Det väckte hans uppmärksamhet, huru mycket boerlägret
skilde sig från de engelska läger, han så ofta ridit igenom och
i hvilka han tillbragt så mången dag och så mången natt. Här
hos boerna var det ingen munter sång, intet skämtsamt prat,
intet utbrott af militärisk uppsluppenhet eller råhet. Man hvarken
svor eller drack eller spelade här, ej heller skämtade man med
marketenterskor och andra qvinnor från kolonierna. Öfverallt
antingen tystnad eller lugnt samspråk. De ord, som Pieter Maritz
uppsnappade på sin väg förbi grupperna af dessa starke män,
voro af en helt annan art, än han var van att höra hos
engelsmännen.
»O, hvilket elakt folk engelsmännen ärol», hörde han sägas.
»Ar det icke fasligt, att vi skola vara tvungna att kämpa för vår
egendom och vår rätt? — Det är icke godt, att kristna skola föra
krig mot hvarandra. — Engelsmännen plåga oss verkligen. —
Gud skall förläna seger åt den rättvisa saken.» Dessa och
liknande uttryck hörde Pieter Maritz på sin ridt förbi eldarna och
oxvagnarna, och om han ej känt sina landsmäns karakter, hade
han vid anblicken af denna stillhet kunnat komma på den
tanken, att en tryckt, ängslig stämning hvilade öfver denna här,
hvilkens kämpar lemnat hustru och barn, hem och hjordar för
att strida mot ett mägtigt rike. Men Pieter Maritz kände detta
lugn bättre; han visste, att dessa tystlåtne män voro beslutna att
icke nedlägga sina vapen, förr än de segerrikt genomdrifvit sin
sak, och att de, i medvetandet om sin rätt, icke räknade
fiendernas mängd, icke tänkte på att hela deras folk, i jemförelse med
det brittiska verldsriket, endast var som en liten församling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
