Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lilla hus, som Pieter Maritz lagt märke till, var klart upplyst.
Boerna hade nu kommit ned i Incandudalen. De höllo på
stranden af floden, der vattnets brus tog öfver bullret af hofvar och
vapen och deras egna röster.
Pieter Maritz lemnade truppen här och gick sjelf vidare med
en kamrat. Båda lemnade sina hästar och hängde bössorna öfver
ryggen. Derpå smögo de sig varsamt fram och försökte komma
mellan huset och posten. De måste klättra öfver en låg mur och
gå genom en trädgård, derpå konuno de ut på ett ett majsfält,
och nu låg det upplysta huset på venster hand, och de kunde
höra män der inne tala med hvarandra. Skenet från fönstren
upplyste marken på två hundra steg, men längre bort var det
mörkt. De skulle just närma sig posten, ty på honom syftade
Pieter Maritz, då de började röra på sig i huset. Samtidigt
hördes tornuret i Neweastle slå tolf. De båda boerna höllo sig
alldeles stilla och gömde sig bakom en buske vid vägen. En kort
stund sedan hon slagit, öppnades dörren, och två figurer kommo
ut. Det var aflösningen. Soldaterna marscherade förbi boerna på
tio stegs afstånd och fram till vakten; några ord vexlades, vakten
aflöstes, och två soldater vände åter tillbaka till huset. Pieter
Maritz hade bra gerna velat utlyssna, hvilken lösen posterna
utbytte, men afståndet var för stort för att han skulle kunna höra
hvad de sade.
Pieter Maritz lät en stund förgå och gaf derpå sin kamrat
tecken att följa honom, i det han gick i en cirkel åt höger
omkring skyltvakten. Hans kamrat följde honom på tjugu stegs
afstånd. Nu kunde han tydligt se soldaten gå af och an och
märkte, att denne blef uppmärksam.
»Wer da?», ropade skyltvakten.
»Ronden!», svarade Pieter Maritz på engelska och i befallande
ton. »Gifver ni akt, skyltvakt?»
Det var ej ljust nog för att vakten skulle kunna se, om
mannen, som närmade sig, bar uniform.
»Wer da?», frågade han ännu en gång. »Gif lösen!»
»Känner ni ej igen er egen officer?», fortfor Pieter Maritz.
»Se då upp, skyltvakt!»
Mannen föreföll ett ögonblick förbluffad. Han stod stilla,
liksom bemödade han sig att genomtränga mörkret med sin
blick. Men i nästa sekund måtte han hafva upptäckt, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
