Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strida. Jag rider vägen fram och general Colley kan möta mig
kalfvägs.»
Lorden helsade och galopperade tillbaka. Boerna följde
långsamt efter. Pieter Maritz hade en sekund med blicken mött sin
forne vän och kamrat och hade sett en dyster glöd i hans ögon.
Intet tecken till igenkännande hade någondera visat.
Omkring fem hundra steg från den engelska fronten gjorde
general Joubert halt.
»Nu, kära vänner», sade han, vändande sig i sadeln,
»tänker jag att vi äro halfvägs, och här vilja vi vänta, till dess
mannen, som skickat den hvita fanan, kommer oss till mötes.
Visserligen tror jag ej, att engelsmännen kunna vara så dåliga att vilja
öfverlista oss och angripa oss här; men en forsigtig man bör dock
ej gifva fienden något tillfälle, och här gäller det dessutom icke
blott säkerheten utan äfven äran.»
Snart skilde sig en liten trupp från massan af röda
uniformer midt emot och närmade sig. Pieter Maritz urskilde i spetsen
för ryttarne general Colley, som han första gången sett i lägret
vid Ulundi som stabschef åt general Wolseley. Bakom redo tre
officerare och en dragon-eskort, anförd af lord Fitzherbert.
»I mensklighetens intresse har jag begärt ett kort
vapenstillestånd», sade generalen. »Vi hafva många sårade, och I boer
hafven väl ännu flere. Så snart läkarne hunnit sköta om de stackars
menniskorna, må stilleståndet upphöra.»
»Vi gå gerna in på stilleståndet», svarade general Joubert,
»ehuru jag icke tror, att vi hafva många sårade.»
Derpå vände han sig till sina följeslagar: »Käre vänner»,
sade han, »några af er kunnen rida dit upp och gifva vårt folk
besked om att vapenhvila inträdt. På samma gång kunnen I taga
reda på, om vi hafva några sårade och föra dem tillbaka till
lägret.»
Fyra af boerna sprängde genast af snedt öfver fältet mot
bergen, men general Colley sade med ett bittert leende: »Det kan
vara rätt fintligt af er, herr Joubert, att dölja edra förluster, men
icke vill ni väl inbilla mig att bland edert folk, om det ock varit
väl skyddadt i sina bakhåll, icke skulle finnas talrika döda och sårade.
Och jag måste begagna mig af detta personliga sammanträffande
med er, herr Joubert, för att upprepa mitt för fem dagar sedan
till er stälda ultimatum: ’Lägg ned vapen och skicka hem det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
