Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig den fångne dragonen. Pieter Maritz kastade af sig den röda
uniformen, tog på sig blusen och ryktade sin trogne Jager. Solen
stod högt på himmelen, klockan var inemot nio, och stormningen
af Majuba skulle börja.
Nu samlade sig boernas lätta ryttarskaror vid utkanten af
lägret, Pieter Maritz vinkade till afsked åt sin vän och skyndade
att sluta sig till männen från sin församling. En skara af två
hundra stridsmän kom under Jouberts anförande tillsammans midt
emot Majubabergets nordöstra stupning för att företaga
stormningen, under det att andra afdelningar stodo redo att möta
möjliga angrepp af de engelska trupper, som stodo nedanför berget.
Två hundra man af deras ansågo de trotsiga, starka boerna
tillräckliga för att angripa den dubbelt starke fienden i hans höga
ställning.
Vid foten af berget och ännu utom skotthåll höll skaran,
och boerna sutto af. Toppen låg brant och hotande öfver dem,
två tusen fot högre än den plats, der de lemnade sina hästar i
förvar. Likväl måtte engelsmännen hafva märkt dem, ty skotten
började smälla, och kulor hveno högt öfver boernas hufvud. Som
jägare, hvilka vilja smyga sig öfver ett slugt villebråd, gingo
boerna framåt, och det fanns ingen bland dem, som ej hundra och
tusen gånger nedlagt villebrådet i språnget. Det var en
fruktansvärd skyttehop, som general Colley dragit sig på halsen.
Pieter Maritz upptäckte en klyfta, hvilkens öfre kant erbjöd
ett fullkomligt skydd mot skotten ofvanfrån. Han klättrade dit,
åtföljd af flere kamrater. Berget var mycket lättare att bestiga
från denna mot boerlägret belägna sida än från den, uppför hvilken
engelsmännen klättrat. Men det var brant nog i alla fall, och
det fordrade öfvade, starka knän.
Sedan Pieter Maritz lyckats uppnå klyftan, blickade han
förstulet upp till fienden. Han kunde tydligt se honom; derpå
lade han bössan på kanten af den öfre klippafsatsen, sigtade och
sköt. Det var det första skottet på boersidan och gaf eko i
bergen. För en minut af stannade skottarnes eld; en af deras
officerare hade träffats af kulan, och detta väckte bestörtning och
förvirring bland dem; men derefter mångdubblades de kulor, de
skickade mot den osynlige fiendeu. När de sköto, blefvo deras
ansigten och hjelmar synliga, så att boerna fingo mål för sina
bössor. Skott efter skott lossades från klyftan, och kulorna träf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
