Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han liknade alldeles en lefvande. Pieter Maritz förvånade sig öfver
att ej se någon blessyr hos honom; men då han lyfte af hans hjelm
välde en blodström fram: skotten hade träffats af en kula i pannan.
Från den plats, på hvilken Pieter Maritz befann sig med
boerna, kunde man öfverskåda hela platån. Den var mycket stor
och hade godt kunnat rymma flere tusen man. Den var omsluten
af naturliga vallar; likväl var den motsatta sidan allt för aflägsen
för att tydligt kunna skönjas i krutröken. Nu syntes de engelska
trupperna på de andra delarne af den högt belägna stridsplatsen,
och Pieter Maritz visste, att segern var så godt som afgjord; ty
nu mera kunde soldaterna ej längre med framgång göra motstånd
mot boerna. Han började nu skjuta der uppe, och de öfriga
boerna utsände jemte honom sina kulor mot den aflägsnare del,
der röda rockar och blixtrande vapen syntes genom den blåa röken.
Tvärs öfver platån gick en djup sänka, som delade
stridsplatsen i två skilda afdelningar, och i denna erbjödo klyftor och
höjder de engelska soldaterna ännu en gång en position mot
boerskaran, som uppnått toppen. Då kulorna började hagla bland
trupperna, lät general Colley genast besätta denna ställning. Men nu
blef striden förtviflad för engelsmännen, ty mot två sidor hade
de att försvara sig. Från östra sidan kommo boerna långsamt
uppåt och sköto bort försvararne från skansen, och från norra
sidan kommo kulorna från sjelfva platån, der Pieter Maritz
befann sig. Man efter man stupade, och en panisk förskräckelse
började bemägtiga sig engelsmännen. Beslutsamt sprang Pieter
Maritz med några kamrater fram till fördjupningen och såg, att
de engelska soldaterna i den största oreda flydde åt söder, under
det att officerarne hotade dem med revolvern och slogo dem med
värjan utan att kunna hämma strömmen af flyktingarna. Det
var gräsliga scener. Liksom skyttar på drefvet skjuta på det
förbiilande villebrådet, sköto boerna på den flyktande
mennisko-skaran. Nu hade de stora hattarne kommit öfver randen på den
östra sidan, och säkra skott kommo äfven derifrån. Ett ögonblick
såg Pieter Maritz general Colley sjelf; han stod midt i en grupp
af soldater, hvilka han tvang att hålla ut, med revolvern i högra
handen och den venstra upplyft för att vinka. Han stod der
stolt och tapper, som ville han, klippan lik i bränningen, ensam
bjuda floden motstånd. Men i nästa ögonblick sjönko haps
händer, hjelmen föll från hufvudet och han störtade till marken, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
