- Project Runeberg -  När begreppen klarna /
8

(1908) [MARC] [MARC] Author: Frigga Carlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARIN

Och jag som var så stolt över mitt fynd! Efter du var
prästdotter borde ett religiöst citat ju passa, och så letade jag
rätt på detta i min farmors urgamla psalmbok — mitt eget
valspråk sedan dess — »låtorn oss ej förfäras för stora skrov.» —
Det föll mig inte in, att du skulle visa honom telegrammet.

Fru OLGA

Det hörs att du aldrig varit förlovad eller gift — tror du
man får ha något för sig själv sen? Och nu tror Erik fullt
och fast att du motarbetar hans äktenskapliga lycka

KARIN

Kärlek och vett följas ju sällan åt, säges det. Förlåt mig,
Olga lilla! Men det är mig ofattligt, hur en upplyst människa
kan tro, att man vinner lycka genom tvång, eller att det kan
finnas lycka utan frihet.

Fru OLGA

Det tror nog alla män. Erik blev så glad, när jag erbjöd
mig att stanna hemma i afton, och han är övertygad om att
jag har förtjusande roligt i ensamheten med gobelängen jag
syr, rosorna och konfektpåsen han köper åt mig och känslan
av att ha gjort honom till viljes. Om jag åtminstone finge
behålla Brändes?

KARIN

(drar boken till sig)

Hands off 1 Förbjuden frukt, lilla du, och jag vill inte vara
ormen i paradiset. Men säg din herre och man att
Pyrrhus-segrar äro dyrköpta. Adjö med dig! (Vänder sig om i dörren
och tar upp ett föremål ur en svart sidenpåse hon har i
handen). Det var sant — kan du se hvad detta är?

Fru OLGA
(häpen)

Är det inte en gammal dockkropp?

KARIN

Jo precis. För två år sen skänkte jag Allan Berger —
min första och ende gudson — en finfin docka, som han ägnat
den mest glödande kärlek. Först kysste han bort rosorna
från hennes kinder och läppar, så berövades hon armar och
ben, för att inte tala om kläderna, och när gunghästen tappat
svansen, blev dockan skalperad och den gyllene lockperuken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/narbegrepp/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free