Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger jag. Du kan lika gärna låta mig vara i fred.
Jag ämnar inte stiga upp.»
»Då blir du ju av med din plats!» utbrast hon.
»Jag ämnar inte stiga upp», sade han åter i en
underligt lugn ton.
Hon gick ej själv till sitt arbete den morgonen. Det
här var en sjukdom som hon aldrig sett maken till.
Feber och yrsel kunde hon förstå; men detta var
vanvett. Hon drog upp täcket över honom och
skickade Jennie efter doktorn.
Då denne kom, sov Johnny godt, han vaknade
helt lugnt och lät känna sig på pulsen.
»Det är ingen fara med honom», förklarade
doktorn. »Krafterna mycket nedsatta, det är allt. Inte
mycket kött på benen.»
»Han har alltid varit sådan», inföll modern.
»Gå nu, mor, och låt mig få sova,.»
Johnny talade stillsamt och vänligt, och stillsamt
och lugnt vände han sig om på sidan och somnade.
Klockan tio vaknade han och klädde sig. Han
gick ut i köket, där han träffade modern som såg
mycket förskräckt ut.
»Nu ger jag mig av, mor», sade han, »och jag
vill bara säga adjö.»
Hon sjönk hastigt ned på en stol och grät med
förklädet för ansiktet.
»Det borde jag ha förstått», snyftade hon.
»Vart går du?» frågade hon slutligen, i det hon
tog bort förklädet från ansiktet och såg upp på
honom med förfärad min som också uttryckte en
viss nyfikenhet.
»Jag vet inte — vart som helst.»
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
