Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon inte vantrivdes i Santa Clara. Billy skrev
visserligen till henne varje dag, men hans brev voro mindre
förbryllande än hans närvaro. Och att vara skild
från Daisy var ej så svårt som hon hade väntat. För
första gången i sitt liv fördunklades hon ej av Daisys
bländande och mogna personlighet. Under sådana
gynnsamma omständigheter trädde Loretta hastigt
fram, medan mrs Hemingway anspråkslöst och utan
blygsel kom i bakgrunden.
Loretta började upptäcka att hon ej var en blek
planet som endast lyste med lånat ljus. Alldeles
omedvetet blev hon en liten medelpunkt. Då hon
satt vid pianot, var det alltid någon som vände
not-bladen åt henne och uttalade sin förkärlek för vissa
sånger. Då hon tappade sin näsduk, var det någon
som tog upp den. Och det fanns alltid någon som
följde henne då hon var ute och gick eller plockade
blommor. Och hon lärde sig också att meta i lugna
dammar och nedanför forsar och att inte trassla
in metreven i buskarna.
Jack Hemingway brydde sig ej om att undervisa
nybörjare och fiskade mycket på egen hand eller
icke alls och gav sålunda Ned Bashford rika tillfällen
att betrakta Loretta som ett »sken». Som sådan
var hon allt vad hans filosofi kunde begära. Hennes
blå ögon blickade ärligt som en gosses, och med
all sin djupsinnighet var han förtjust i dem och
glömde alldeles att rysa för den dubbelhet som
hans filosofi bjöd honom att tro ligga gömd i deras
djup. Hon hade en bräcklig blommas behag, den
spröda färgen och formen hos fint porslin, och av
allt detta njöt han intensivt utan en tanke på den
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
