Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag1 går ut och skaffar en tidning och litet bröd»,
sade Matt. »Koka kaffet, du.»
Medan Jim hörde på detta, släppte hans blick
omedvetet Matts ansikte och gled bort till kudden
under vilken den i silkesnäsduken insvepta påsen
låg’. Ögonblickligen blev Matts ansikte som ett vildt
djurs.
»Hör på, Jim», fräste han. »Håll dig i skinnet
bara. Om du skojar mig, får du med mig att göra.
Begriper du? Då slukar jag dig i en munsbit, Jim.
Det vet du. Jag biter dig rätt om strupen och äter
upp dig som en biffstek.»
Blodet strömmade åt huvudet så att hans
solbrända hy svartnade, och de morrande läpparna
blottade de tobaksbruna tänderna. Jim ryste till
och hukade sig ofrivilligt samman. Mannen som
han hade för sig var en mördare. Senast i natt
hade denne man med det svartnade ansiktet dödat
en annan med sina egna händer, och han hade
inte sovit sämre för det. Och i sitt eget hjärta
kände Jim ett smygande brottsligt medvetande, en
tankegång som förtjänade allt vad han hotades med.
Matt gick sin väg, och Jim satt där ännu och
darrade i alla lemmar. Men så förvreds hans
ansikte av hat, och han slungade tysta svordomar
efter honom. Han kom ihåg juvelerna och sprang
till sängen, trevade under kudden efter bytet,
kramade det med fingrarna för att övertyga sig om
att det ännu innehöll diamanterna. Sedan han
förvissat sig om att Matt ej tagit dem med sig, tittade
han bort till fotogenköket och ryckte till skuld-
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
