Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetande. Hans muskler spändes, skälvde och
knöto sig och vållade honom vilda plågor. Och
midt upp i allt detta såg han att Matt bar sig
besynnerligt åt. ilan gick samma väg. Leendet hade
försvunnit från hans ansikte, och det hade ett spänt
uttryck som om han lyssnade till någon inre röst
och försökte gissa sig till vad den sade. Matt steg
upp och gick tvärsöver rummet och tillbaka igen;
sedan satte han sig.
»Det här har du gjort, Jim», sade han lugnt.
»Men jag trodde inte att du skulle försöka komma
åt mig», svarade Jim förebrående.
»Ja, jag har givit dig vad du behöver», sade
Matt med sammanbitna tänder och skälvande
lemmar. »Vad har du givit mig?»
»Stryknin.»
»Det samma som jag gav dig», svarade Matt.
»Det är en helvetes pina, inte sant?»
»Du ljuger, Matt», sade Jim i bönfallande ton.
»Inte har du förgiftat mig, säg?»
»Det har jag visst det, Jim, och jag har inte alls
givit dig för stark dosis. Jag brässade in det så
fint som helst i din halva av biffsteken. — Stopp!
Vart skall du ta vägen?»
Jim hade rusat bort till dörren och sköt ifrån
reglarna. Matt sprang emellan och knuffade undan
honom.
»Apoteket», flämtade Jim. »Apoteket.»
»Nej, låt bli. Du stannar här. Här duger inte
att ränna ut på gatan och ställa till gifttragedier
där — medan alla juvelerna ligga här under kudden.
Begriper du? Även om du inte dog, skulle du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>