Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom», .sade han. »Om vi inte komma med nästa
spårvagn, går tåget ifrån oss.»
Han gick ut i förstugan, och Al blev ensam med
sin hustru. Det var som en begravning tyckte
George där han stod och väntade.
Hans brors överrock fastnade på farstudörrens
vred, och det dröjde så länge innan den lossades
ätt Marys första snyftning trängde till deras öron.
George gick utför trappstegen med hårdt
hoppräs-sade läppar. I ena handen bar han kappsäcken.
Med den andra höll han sin brors arm.
Då tie nalkades hörnet, hörde han spårvagnen
ett kvarter längre bort och skyndade på brodern.
Al andades häftigt. Han släpade fotterna efter sig
och gjorde motstånd.
»Du är en djävul till bror», flämtade han.
Till svar fick han ett brutalt ryck i armen. Det
påminde honom om hans barndom, då han släpades
bort av någon vredgad anhörig. Och som ett barn
måste han hjälpas upp i spårvagnen. Han sjönk
ned på en bänk, flämtande, svettande, utmattad av
ansträngningen. Han följde Georges ögon, då denne
fixerade honom från topp till tå.
»Det är d u som är en djävul till bror», sade
George, då han slutat sin granskning.
Al blev tårögd.
»Det är min mage», sade han i klagande ton.
»Inte underligt», blev svaret. »Den är utbränd
som kratern i en vulkan. Men glödhettan är
själv-förvållad.»
Sedan sade de ingenting mera. Då de kommo
till platsen där de skulle byta vagn, ryckte George
97
När gudarna skratta.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
