- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
120

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätet. Han höll plötsligt in mulorna, så att
fimmer-stången sköt framför dem och lyfte upp bogträna.

»Ser du, det var misstag», sade Ah Cho och
smålog belåtet.

Alen Cruchot funderade. Han hade redan ångrat
att han hejdat vagnen. Han visste ingenting om
överdomarens blunder, och det fanns ingen
möjlighet för honom att reda ut detta; men han visste att
han hade fått order att skjutsa den här kinamannen
till Atimaono och att det var hans plikt att lämna
av honom i Atimaono. Om han nu inte var den
rätte och de halshöggo honom? Det var bara en
kines, när allt kom omkring, och vad betydde väl
en kines? För resten var det kanske intet misstag.
Han visste inte vad som försiggick inom hans
förmäns huvud. De visste bäst vad de hade att göra.
Vem var han, efter han skulle tänka i deras ställe?
En gång för längesedan hade han försökt tänka
i deras ställe, och då hade överkonstapeln sagt:
»Cruchot, ni är ett dumhuvud! ju förr ni lär er
inse det, desto bättre för er. Ni skall inte tänka, ni
skall lyda och låta edra förmän tänka.» Det minnet
plågade honom ännu. Och om han vände om till
Papeete, skulle avrättningen i Atimaono bli fördröjd,
och om han gjorde orätt i att vända om, skulle
han få en uppsträckning av överkonstapeln som
väntade på fången. För resten skulle han få en
uppsträckning i Papeete i alla fall.

Flan lät mulorna smaka piskan och körde vidare.
Han såg på sin klocka. Han skulle komma en
halvtimme för sent redan nu, och överkonstapeln
skulle alldeles säkert bli förargad. Han lät mulorna

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free