Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans sällskap, ty han åt för sig själv, ensam, då de
hade slutat.
På lördagsmorgonen den 24 juli vaknade George
Dorety med en känsla av liv och brådstörtad fart.
På däck fann han att Mary Rogers rusade
framåt för en tjutande sydost. Endast de undre
toppseglen och focken voro tillsatta. Det var nätt och
jämnt så mycket hon kunde tåla, men ändå gjorde
hon fjorton knop, enligt vad mr Turner ropade i
Doretys öra då han kom upp på däck. Och nu
höll man västlig kurs. Hon skulle äntligen runda
Kap Horn . . . om vinden stod sig. Mr Turner såg
lycklig ut. Slutet av kampen var i sikte. Men
kapten Cullen såg ej lycklig ut. Han blängde på Dorety
i förbigående. Kapten Cullen ville ej låta Vår herre
veta att han var belåten med den där vinden. Han
hyste vissa föreställningar om en elak Gud, och
lian trodde i djupaste hemlighet att om Gud visste
att det var en välkommen vind, skulle han genast
göra slut på den och skicka en fräsare från väster.
Så att han gick försiktigt till väga med Vår herre,
dolde sin glädje bakom blängande ögonkast och
brummade svordomar, och på det viset skulle han
nog lura Vår herre, ty Vår herre var det enda i
världen som Dan Cullen var rädd för.
Hela lördagen och lördagsnatten jagade Mary
Rogers västerut. Hon loggade alltjämt sina
fjorton knop, så att på söndagsmorgonen hade hon:
gjort tre hundra femtio mil. Om vinden stod sig,
skulle hon runda udden. Om det misslyckades och
fräsaren kom från vilket håll som helst mellan
sydväst och norr, skulle Mary Rogers bli slungad
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>