- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
159

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tig och tilltagsen än de andra pojkarna, höll mera
på sina rättigheter och opponerade sig mot de små
orättvisor som karlarna begingo mot alla pojkarna.
Så snart 0’Brien kom i närheten av karlarna för
att söka sig en torr plats att sova på, eller om
han bara rörde sig, sparkade och knuffade man
undan honom. Han svor över deras själviska brutalitet,
och slag, sparkar och förbannelser haglade över
honom. Alla hade det eländigt, men han fick det
värst av alla, och det var endast hans ovanligt
starka livslåga som satte honom i stånd att hålla ut.

Allt efter som dagarna gingo och de blevo
kraftlösare, tilltog deras retlighet och dåliga lynne, vilket
i sin tur ökade 0’Briens lidanden och dåliga
behandling. Den sextonde dagen var hela besättningen
halvdöd av hunger, och de stodo tillsammans i små
grupper och talade dämpat och sneglade då och
då på 0’Brien. Vid middagstiden hade
konferensen kommit till ett resultat. Kaptenen förde ordet.
Alla samlades i aktern.

»Godt folk», började kaptenen, »vi ha länge varit

utan föda — det är två veckor och två dagar,

men det förefaller mera som två år och två
månader. Vi kunna inte stå ut mycket längre. Det är
emot naturen att inte ha något i magen och ändå
stå ut. Här föreligger en allvarsam fråga: huruvida
det är bättre att alla dö än att en dör. Vi stå

med en fot i graven. Om en av oss dör, kunna

de andra få leva tills ett fartyg siktas. Vad säger ni?»

Michael Behane, mannen som stått vid ratten då
Francis Spaight kapsejsat, ropade att det var
bra. De andra instämde i ropet.

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free