- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
167

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Behane grep Gorman i liåret och böjde tillbaka
hans huvud, medan Sullivan försökte bemäktiga sig
slidkniven. Men Gorman ville inte lämna den ifrån
sig.

•’»Släpp, så skall jag göra det!» skrek han förtvivlat.
»Skär inte halsen av mig! Jag skall göra det! Jag
skall göra det!» 1

»Laga att det blir av då», sade kaptenen hotande.

Gorman lät knuffa fram sig. Han såg på gossen,
blundade och mumlade en bön. Sedan gjorde han,
utan att öppna ögonen, vad man befallt honom.
0’Brien uppgav ett skrik som snart dog bort i ett
gurglande läte. Karlarna höllo honom tills han
slutade spjärna emot; då lade de ned honom på däcket.
De voro ivriga och otåliga och ansatte Gorman
med svordomar och hotelser att skynda på med
tillredningen av måltiden.

»Låt vara, ni blodiga slaktare där», sade Mahoney
lugnt. »Låt bli, säger jag. Nu behöver ni det inte
längre. Det är som jag har sagt: ni kommer inte
att få någon nytta av gossens blod. Slå ut det över
relingen, Behane. Slå ut det.»

Behane, som ännu höll soppskålslocket med bägge
sina händer, tittade åt lovart. Han gick till relingen
och slängde locket och dess innehåll i sjön. Ett
skepp för fulla segel styrde kurs mot dem på en
knapp sjömils avstånd. De hade varit så upptagna
av det dåd de nyss begått, att ingen haft någon,
tanke på att hålla utkik. Alla sågo fartyget nalkas

— den blanka, kopparpansrade främre delen av
kölen klöv vattnet som en gyllene kniv, förseglen
slogo långsamt och tomt varje gång fören dök ner

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free