Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumla kontrakt - Hardemo kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
bröd, som många gånger warit wanligt, utan bör Spögubben tillse,
att sådant må ske efter ringningen uti Socknestufwan, ther ringarne
ej stå sig hem eller ej tilltro sig att få sin fyllnad». Följande år
»samtycktes att Ryttaren Bergström, som lagat klockorna till
församlingens stora nöje, och skal än widare göra sådan resning uti
Tornet, att ingen får ringa för högt med klockorna». Denna
lagning var synbarligen blott provisorisk, och sedan drängen Pehr
Hanson i Äspsäter 1774 »nederringt ställningen för lillklockan», för vilket
han bötfälldes till 10: 16 daler kopp.-mt, har man ej längre kunnat
uppskjuta klockornas omgjutning. Den verkställdes året därpå av
klockgjutaren Olof Kiulander i Örebro. Den lilla klockan, som
sedan dess bibehållits oskadad, erhöll därvid följande inskriptioner:
Runt övre kanten, börjande och slutande vid det allseende ögat
med Gudsnamnet Jehova: »Alt thet anda hafwer Lofwer Herran.
Halleluja. Ps. 150, v. 6»; på ena sidan: »Vacuo Pastoratu cura et
impensis ecclesiæ Hardemoensis Oerebroæ fusa est haec campana
Anno MDCCLXXV ab Olao Kiulander», och på motsatta:
»Redan har det grofwa liudet
kallat Eder up til Gud.
Här är nu det andra budet
Skynda dig, thu Christi brud
Lät titt Sodom bli til Rygga
Gack til Sion up wäl nöjd,
Glöm tin kropp men siälen snygga
Sök i Gudi al tin fröjd.»
Kostnaden för omgjutningen var rätt kännbar, och därför var det
så mycket mer angeläget att förekomma ali skada på klockorna. Nya
bestämmelser om böter för ovarsamt ringande utfärdades strax efter
deras upphängning och synas noggrannare än förut blivit beaktade.
De gamla seden, att varje dödsbo självt skulle ombesörja själa- och
begravningsringningarna, innebar emellertid en ständig fara för
klockornas bestånd, enär ofta ovana och. ovarsamma personer blevo
anmodade att deltaga i rigningen. Därför var det ett välbetänkt
beslut, som fattades 1826, då »på det ej klockorna måtte bli förderfvade
genom ovårdsamt handterande beslöts, att ali själaringning ävensom
efterringning bestrides av dem, som hava betalning för
sammanring-ningen. Det oaktat spräcktes åter den stora klockan 1847, och nu
följer ett högst märkligt kvacksalvande med densamma, i det än två
smeder, bröderna August och Anders Gustav Qvarfot, än en
»gördel-makare S. Arfvidsson från Jönköping» försöka olika metoder att
avhjälpa skadan. Då någon varaktig hjälp på detta sätt ej stod att
vinna, lyssnade församlingen omsider till riksdagsman Johanssons i
Skybärga förslag att i Stockholm låta omgjuta klockan.
Omgjutningen verkställdes 1856 hos Bergholtz. I klockans övre kant läses:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
