Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumla kontrakt - Lerbäcks kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
höra Lerbäcks gästgivaregård: »Den förgängliga delen av
de döda från Lerbäcks gästgivaregård vilar här».
Denna gästgivaregård och kyrkan ha i Lerbäcks historia
mer än en gång visat sig som fientliga makter.
Kyrkoherde N. M. Callander som tjänstgjorde 1650—
1678, beivrade med kraft den i socknen då rådande
dryckenskapen, föranledd av att den dittillsvarande
komministergården, sedan han lämnat den för att bosätta sig på det
nya kyrkoherdebostället, förvandlades till krog. »Stället»,
säger K. A. Hagström i herdaminnet, »som sannolikt är
den nuvarande gästgivargården, låg helt nära kyrkan; och
krogen tävlade med kyrkan att om söndagarne locka folk».
Samma strid fördes av kyrkoherde Samuel Sahlstedt, som
tjänstgjorde 1800—1835. Krogen föranledde »tygellöst
levnadssätt», särskilt bland ungdomen. För detta sitt arbete
rönte S. »mycket missförstånd, ja, även fiendskap och
förföljelse».
1848 upptogs av bondesonen Karl Jansson i Tillfärd i
Lerbäck en energisk kamp mot dryckenskapen i socknen. Då
var husbehovsbränningen tillåten, men man behöver ej
tvivla på, att även då gästgivaregården var en källa till
eländet. J. bildade ett nykterhetsförbund, vari särskilt
kvinnorna blevo verksamma. Den kraftfulle och för
socknens bästa mycket arbetande kyrkoherde J. G. Stawelius
såg att börja med verksamheten med blida ögon, men
eftersom den var byggd på religiös grund och efter hand växte
ut till en mot kyrkan riktad religiös rörelse, inskred
Stawelius mot densamma genom att vädja till den världsliga
makten. Det hade naturligtvis en rakt motsatt verkan mot den
åsyftade.
Det vore frestande att här komma in på en närmare
redogörelse för utvecklingen av denna religiösa rörelse, som
senare fick en ivrig anhängare och ledare i Stawelius’
adjunkt, pastor G. V. Müntzing, kronofogdeson från
Gällersta. Men skildringen därav får anstå till något annat
tillfälle och sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
