Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edsbärgs kontrakt - Hidinge två kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Prästen blev så ursinnig, att han dömde honom till döden, och
bonden blev avrättad genom halshuggning. Konungen fick omsider
veta det och dömde i sin tur prästen till halshuggning, och
skarprättaren skulle använda den bila, som nackat prästens offer.
Sockenborna, som tyckte om prästen trots hans stränghet, sände
en deputation till konungen och bådo om nåd för prästen.
Konungen biföll deras bön, men prästen skulle som mansbot skänka
församlingen en stor klocka. Så skedde, och när prästen dog efter
många år och det ringdes själaringning efter honom, remnade
klockan.
Hon omgöts och utgör nu kyrkans storklocka.
Båda klockorna äro flyttade till nya kyrkan.
Medan kyrkan restaurerades sommaren 1924 använde
församlingen den gamla kyrkan. Ringningen försiggick
dock i den nya kyrkan.
Den på storklockan nämnde kyrkoherde Olov Magnus
Hellström — bondson från Hellbvtorp i Tysslinge — var
en rivande karl, men också ett stycke självhärskare, som
fallet ofta är med sådana. Det berättas sålunda, att han
låtit halshugga två brottslingar på Enekullen (strax söder
om Knista kyrka).
Komminister Nils Morenius var bondson från
Råby-Rönö. Han fick komministerbefattningen 1747 sedan han
lovat att gifta sig med dottern till en sin företrädare, vilket
löfte han infriade påföljande år.
DEN GAMLA KYRKAN.
Hidinge gamla kyrka lämnades åt sitt öde, när den nya
kyrkan byggdes. Det är ofta trotjänares lott!
Allt, som då ansågs av värde, fördes till den nya kyrkan,
däribland »en förgylld kalk, en oblatask och en liten sked,
allt av silver». Resten fick förstöras eller skingrades åt
olika håll.
Kyrkan brukades en tid till redskapsbod och vedbod men
förföll i den grad, att den ej ens dugde till det, enär det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
