Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den afsigkomne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om vintern lågo de båda i ide.
Endast någon gång, när spårsnön var
riktigt lockande, kunde det hända att
de gingo ut på räfjakt. Mickel gjorde
stora lofvar på slättbygden, och gubben
och hans hynda voro styfva i knävecken.
Stundom lyckades det honom dock att
ringa in räfven i någon liten
skogsdunge midt bland fälten, och sedan
han då släppt hyndan lös, kunde det
hända att han fick skott på den röde.
Om än gamle löjtnanten var
folkskygg och sluten, voro dock barnen
aldrig rädda för honom utan att därför
våga sig bli närgångna. Ingen kunde
tälja sådana båtar och hvisselpipor som
han, och dessutom bjöd han dem ju
minst en gång om året på ett riktigt
dundrande kalas.
Gubben hade nämligen en fix idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
