Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina första teaterstycken av Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
FRANS HEDBERG.
ångbåten närmade sig och skar igenom isen med
det klingande ljudet af en skarpslipad såg.
Emellertid hade jag under vinterns lopp fått
ännu tvenne stycken: »Min vän löjtnanten» och
»När man inte har pengar» antagna och gifna på
Mindre teatern. Jag tyckte själf att de voro svagare
än det första, men det hindrade inte att de gingo
bättre, kanske mest därför att de voro gladare, och
att Georg Norrby spelade hufvudrollerna i båda.
Vi lefde då i borddansens och
andebultningar-nas hysteriska tid, och hvad var naturligare än att
jag, som inte trodde på någondera, skref ihop ett
litet skämt med båda två, kallade det »Ett bord
som dansar», och hade den glädjen att se det gå
öfver den gamla Djurgårdsladans tiljor mer än
tjugufem gånger för fulla hus, under det att ett annat
stycke med titeln »Och ändå rör det sig» endast
gick öfver Humlegårdsteaterns scen några få gånger.
Den största förtjänsten af framgången hade dock
Pierre Deland själf, som med oefterhärmlig vis
comica spelade en gammal borddanstokig
ämbetsman på ett oöfverträffligt sätt.
När sedan på eftersommaren en ledighet yppade
sig vid Mindre teaterns på lott spelande sällskap,
sökte jag och fick den, medföljde det Torsslowska
sällskapet till Karlstad och Göteborg, samt tillbaka
till Stockholm, där jag tillbragte min sista vinter
som skådespelare, för att, när teatern sedan
öfvertogs af Edvard Stjernström, på fullt allvar försöka
slå mig fram som författare. Det var under denna
vinter som jag skref och fick uppförd »En modärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
