Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tre debuter av Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en half spalt få »säga rena sanningen» om en
otreflig granne. Med ett ord, denna lyckliga, naiva
tid, då den, som skrifvit något, hvilket han lyckats
få tryckt, betraktades med en viss häpnad i min
älskade fosterbygd, så där till hälften med respekt
och till hälften med ogillande misstro.
Just då kallade vår Herre till sig en gammal
snäll provincialmedicus i Växiö, som var Abraham
Rundbäcks svärfader och tre gånger botat mig för
mera vanliga barnkrämpor. Jag greps af rörelse,
skref ett sorgekväde, förbluffades själf öfver dess
vemodiga fägring och skickade in det till en af
stadens tidningar med brinnande bön om dess
offentliggörande.
Jag hade på tidningen i fråga trott mig märka,
att den, med billigt beaktande af den vackra
tanken att »grafven allt försonar», var särskildt
skonsam mot insända diktalster i händelse poesiens
genius kretsat omkring en bår. Själf har jag senare
såsom redaktör följt samma humana princip och
funnit mig väl däraf. Man har ju alltid
prenumeranter bland de sörjande.
Ehuru jag sålunda icke var alldeles utan hopp,
motsåg jag likväl »nästa nummer» med en bäfvande
blandning af fruktan och ärelystnad, mot hvilken
en vasahungrig drätselkammarledamots
hjärtklappning den 1 december torde vara en barnlek.
Grafkvädet kom in med fyra smärre
förbättringar af den gamle afskedade infanterikapten, som
då redigerade den tidningen! Ännu förstår jag ej
att icke mitt hjärta brast af glädje och stolthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
