Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
MATHILDA ROOS.
öden och ej tillstädja dem den sällhet de
efter-sträfva, än något slags förnimmelse af s}rnd och
kränkning af Guds lag.
Ja, detta är nu historien om mitt första
litterära försök; sedan dess har småningom mitt
författarskap kommit in i en alldeles motsatt riktning.
Från den estetiska lifsåskådningen, öfver den etiska
— »Hårdt mot hårdt», »Familjen Verle» —har jag
gått in på det sista stadiet på lifvets väg: det
religiösa. Snart nog fann jag hur ohållbar den
skönhetskult var, som jag omfattade; det kom en stund,
då jag kände marken svikta under mina fötter, då
tvifvel och själsstrider hotade att helt sönderslita
mitt inre. Då grep jag, drifven af ett slags trots
mot lifvets obevekliga gåtor, efter den hårda, kalla
plikten, den som handlar rätt och starkt utan att
tro och hoppas. Jag förstod, att vi behöfva etikens
ryggrad, för att ej digna i kampen, när skönhetens
blomsterkedjor brista och vissna. Men åter kom
där en stund, då tillvaron ändrade form för mig,
då det blef mig klart, att ingen människa i längden
slår ut att lefva i pliktens järnbojor. Och öfver
etikens torra mark drogo vindpustar från andens
lif, och jag fördes småningom af dessa fläktar in i
det rike, där estetik och etik gå upp i hvarandra,
där plikten är skönhet, och skönheten är plikt, där
den kärlek har sina rötter och sin växtkraft, som
älskar evighctsuarelsen hos människan, den varelse,
som ur lidande, fulhet, synd skall utvecklas till
skönhet och härlighet i det Guds rike, som längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
