Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Också en debut av Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SOPHIE ELKAN.
Svaret vållade mig mycket bekymmer. Helst
hade jag velat, att Guds röst skulle svara. Men jag
var rädd att försynda mig genom att missbruka
Guds namn, och jag hade ingen aning om hvad
Gud skulle svara.
Det var som om allt stod stilla, många, många
minuter.
Mycket svårt var det för mig att behöfva taga
så många hänsyn. Jag var inte van att taga
hänsyn. Men nu måste jag. Svaret, svaret! Hvad
skulle det bli? Och efter flera minuters noga
öfvervägande för att ej stöta någon, skref jag:
>Ja, Gud hör nog den bönen».
Sedan var det åter slut. »Ja, Gud hör nog den
bönen.» Det tyckte jag inte var illa. Jag
upprepade orden många, många gånger. Och skref på
försök:
»Och skyndar du och ger,
Så får du en gång lönen
Af Den som allting ser.»
Jag var förtjust. Det slog mig att det låg en
dubbelmening i orden: »Och skyndar du och ger»
etc. — — — Det var både en uppmaning till
Lin-néas läsare att öfva barmhärtighet mot dem »som
hungra och frysa» och en vädjan till Akademien
alt ge författarinnan den ära, som henne tillkom:
helst första, i nödfall andra priset utan täflan. Täfla
ville jag inte.
I början var jag glad öfver dubbelmeningen,
men så blef jag ängslig öfver att den skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
