Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
95
ningar. På måfå sändes skissen till Göteborgs
Handelstidning — jag hade en stilla känsla af att
den var vansinnig. Men på denna lyckliga tid fanns
nog föga att välja på, och så mottogs mitt alster —
med beröm. Nu blef jag säker. Jaså att dikta
var icke värre än så. Det syntes mig lätt som att
nysa, fordrade blott en viss öfning. Under loppet
af några år skref jag också en häpnadsväckande
mängd noveller, dels romantiska skärgårdshistorier,
där jag sällan nändes att göra vattnet annat än
solblankt eller känslorna annat än ädla, och där
männen och kvinnorna voro nära släktingar till
maskeradbalernas sidenskodda fiskarfröknar och
deras sjömän i blanklädershattar och nystärkta
blusar af holländskt lärft. — Dels
äfventyrsskildringar från Västindien och Spanien — man generade
s*§ eJ’ — och naturligtvis allegorier.
Lika lätt gick alltsamman, flöt nästan utan
ansträngning ur pennan. Så minns jag hurusom
en längre roman, tillkommen på »beställning», skrefs
utan en rads ändring, ibland hela kapitel under
tiden mellan förmiddagens telegrafiska order om:
mer manuskript, mer manuskript! — och aftonens
post; samt utan att jag den ena dagen visste,
hvad papperet den andra dagen skulle fyllas med.
Romanen förklarades af sin publik, en populär
tidskrifts, för »ytterst spännande». Stundom föreföll
mig nog geschäftet otillfredsställande — som att
drömma halfvaken. Hur länge kan det fortgå?
undrade jag. Skall jag alltid författa just så här,
utan svårigheter men —! Jag såg att något väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
