Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
HILMA ANGERED STRANDBERG.
möjligen inträffande obehagligheter nog skulle
bekommit mig illa, beslöt jag att vid återresan stiga
utaf vid en närgränsande ångbåtsstation och i
segelbåt färdas till bryggan nedanför min gamla bostad.
Och så en kväll kom jag obemärkt inseglande på
den välbekanta fj orden.
Det hela ingaf mig närmast äckel.
Emellertid stod de morska skärbornas
personliga mod ingalunda i jämnhöjd med deras tungors
oförskräckthet. Trots att deras vilja tydligen var
god, hände mig intet värre än okvädesord och då
och då där jag gick gatan fram, kastning af mindre
stenar. Aftnarna höll jag mig på allas råd inne, och
då jag gick ut, täflade de få sommargästerna, som
förgäfves sökt betvinga den upphetsade stämningen,
att slå följe. En kväll hade jag ej kunnat motstå
lockelsen att begifva mig längre bort. Plötsligen
rusade två män ur ett hus och spärrade vägen. Den
ene lyfte handen och skrek:
»Nu hjälper henne inte kamraten där. Nu skall
hon dansa öfver muren, tills det inte finns ett helt
ben i hennes kropp.»
Jag blef med ens lugn och kall.
»Hvad har jag giort, Caroluson? Berätta mig
det, jag vet det ej.»
Mannen stod med näfven knuten och var blek
af vrede i ögonen.
»Hon har skämt ut oss för kungen och landet.»
»Säg hvad jag gjort?»
»Hon skrifver och skäller på oss för vårt språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
