Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ungdomsvän av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
GEORG NORDENSVAN.
med kriorna, lika litet som med läxorna
öfverhufvud. Och han talade ej om för mer än en af
kamraterna, när han gjorde sin litterära debut.
Denna inföll, om jag mins rätt, när han gick
i sjette. Och den var mycket anspråkslös. Efter
ett par veckors sommarvandring i Dalarne skref han
ihop något skräp om promenaden — utan koncept
och utan möda — och fick uppsatsen införd i »Förr
och nu», en känd månadsskrift på den tiden. I
författarhonorar fick han 15 kronor, hvilket ju var
storartadt, och blef ombedd komma igen — som
han ock gjorde med en kria om Visby.
Med Dalauppsatsen är förenad en liten löjlig
omständighet. Tidskriftens redaktör frågade, om
han inte hade en teckning af salen i Ornässtugan
med Gustaf Vasas rustning, dalkarlsbilderna och
det öfriga där finns. Nej, det hade han inte, men
han kunde teckna den ur minnet. Hvilket han
också ogeneradt gjorde. Synnerligen
verklighetstrogen blef teckningen nog ej, men det var inte så
noga. Kopierad på trä kom den in i tidskriften —
men det löjliga var, att några år efteråt gick samma
hopfantiserade teckning igen i den stora illustrerade
svenska historien, utgifven af Montelius, Hildebrand,
Alin m. fi.
Så tog han studentexamen. Åt hvilket håll
hans håg och intressen pekade var uppenbart. Men
det dröjde rätt länge, innan han fick klart för sig,
att konstnärens kall — hvilken art af
konstnärsskap han än ägnar sig åt — fordrar sin man helt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
